hänsynslös hand för att styra detta statsskepp genom vågorna, — hänsynslös då det gällde landets och dess innevånares väl; men denna hand borde ej tillåta omkring sig en sådan damm, som höll herrskarens öra tillslutet för hans fell. Och emedan presidenten var en verklig suverän turste öfver landet, borde ham hafva umgatts med sitt folk ech visat det förtroende, först då kunde han hafva påräknat att folket äfven hyst förtroende till honom; men här, hvarest ministrarne afhöllo hvarje fritt ord från honom, der de sjelfva eller genom sina kreatur ängsligt öfvervakade honom, så att han endast hörde det, som ej kunde skada dem i deras ställning, och allt undanhölls, som kunde hafva meddelat honom landets verkliga sinnesstämning, här var ingen välsignelse att hoppas, och likasom han derigenom hade brutit den ed, som han svurit författningen, så bröt han äfven med sitt folk och blef fremmande samt likgilig för detsamma, ja, det vände ofta orättvist det hat, som egentligen gällde ministrarne, äfven mot statens öfverhufvud, — sorgliga följder af ett dylikt missgreppCastilla kände detta många gånger sjelf samt sökte skaka det af sig, och kastade van då en blick bakom slöjan, som minitrarne höllo framför honom, så explodeade ett ,,blixt och dunder öfver deras mufvuden, — men dervid stannade det. Tan ansåg åtminstone ministrarne trogna, medan deras eget intresse var fästadt id honom, och så tillvida hade han rätt; nen han betänkte ej att de med lika så. tor ödmjukhet skulle helsa hvarje annan. hans ställning, om de blott visste sina, mbeten och inkomster betryggade. CForts.)