Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1867, sida 2

se, med hvilken glädje jag skulle gör det! — Jag tror er, sade Lydia hjertligt och Rafael förde hennes -hand till sin: läppar samt lomnade rummet, på hvar: tröskel han mötte monsieur Monfort. V. Audiensen. Rafael lemnade Lydias rum under en ganska egendomlig sinnesstämning med anledning at denna audiens, som den ovanliga flickan hade utverkat åt honom hos presidenten, i trots af alla ministrar och intriger, Huru besynnerligt förhållandena i hans fädernesland hade gestaltat sig, sedan han lemnat det, att icke ens en son af landet kunde erhålla tillträde hos det af folket valda öfverhufvudet utan en utländsk skådespelerskas bistånd! Och hvilka personer omgåfvo presidenten; hvad yttrade man icke öppet i staden om dessa statens förnämsta stöd, hvilka egentligen borde hafva föregått folket med ädla exempel. Och borde han, gent emot dessa oafvisliga fakta, ännu klandra de europeiska förhållandena, såsom han förr ofta hade gjort? Men huru hade det varit möjligt att ändra detta? Huru kunde han, sedan han åter lärt känna sina landsmän och observerat dem i deras hemlif, någonsin tänka sig dem förenade under ett verkligt republikanskt statsskick? Aldrig, ty hat, afund och ärelystnad skulle redan från början invigt en sådan statsbyggnad åt undergång. Nej, det erfordrades en stark,