fenhet mera skada än gagna. Det är nemligen klart, att när väl 30 stora rika priviligierade bolag i ett sådant land som Sverge uppbjuda all sin förmåga för att draga till sig alla disponibla pengar för att sedan med vinst låna ut dem igen, så måste sädant medföra en prisstegiing. Jag vill icke bestrida, att ju icke mellanhänder äfven här kunna vara nyttiga och förtjena ersättning för sitt besvär, men då skola de vara måttliga. Då de såsom här äro omåttliga i sitt vinstbegär och hänsynslösa i afseende på de lånebehöfvandes beqvämJighet, så blifva de skadliga. Föreställom oss t. ex. en person i den goda affärsställning, att han har 100,000 rdrs skuld, hvarå han kan afbetala 10,000 om året. Men han har inga skulder placerade på fasta enskilda händer och kan naturligtvis icke numera få några så placerade, utan är tvungen att för hela sina skuld anlita bankerna. Inom 10 år är hans elände slut, men under tiden måste han, efter det nu rådande systemet med 3 månaders vexlar, årligen fyra gånger omsätta hela sin återstående skuld. Om så alla banker gjorde såsem somliga, nemligen icke bevilja omsättning med mindre hela kapitalet, som skall omsättas, först kontant inbetalas, så blir vår man tvungen att årligen upplåna en summa motsvarande fyra gånger hela hans skuld, hvarigenom naturligtvis frambringas en onaturligt stor efterfrågan på pengar. Utom det, att hvarje omsättning utom räntan medför åtskilliga kostnader, hvaraf en dryg del naturligen tillfaller banktjenstemännen, drager allt detta en ofantlig tid och kräfver en omtanka, som vi hafva utmärkt godt tillfälle att bättre använda. För 12 å 14 år sedan skulle samme man haft sina 100,000 rdr placerade på enskilda fasta händer och hade icke haft vidare besvär än att betala räntorna ordentligt, utom då han 3 å 6 månader förut fick en eller annan uppsägning. Då hade han, såvida ej hans 10,000 rdrs årliga öfverskott räckte till, något mera besvär kanske, kanske också icke, än nu för att få ihop pengar till inbetalning af det uppsagda lånet; men icke kunde detta besvär jemföras med det han nu får vidkännas. Då detta gamla sättet dessutom kostade 2 å 3 Å mindre i ränta än det nuvarande, så må ej undras på om vi med saknad blicka tillbaka på ,,den ljufva tid som farit. Ett annat obehag vill jag ickelemna ovidrördt, nemligen det obehagliga beroende man är uti, då en bankdirektörs nyck eller möjliga fiendskap kan ådraga den för sådant utsatte de största olägenheter. Det är säkert att bankerna nu skötas och begagna sin makt mot oss värnlöse skuldsatte på ett sätt, att det icke skulle förundra mig om en vacker dag de skuldsatte, som ju antagligen hafva och länge komma att bibehålla majoriteten i båda kamrarne, begagnade sig af sin makt och stiftade lagar och fattade beslut, som både vän och fiende skulle beklaga. H.