P. S. Sedan ofvanstående var skrifvet Jäste jag uti IIoch S.T. d. 7 Febr. en ur Aftonbladet återgifven artikel af hr W., särdeles väl skrifven och kanske sannt också hvad frågan om inteckningar beträffar — jag vågar ej bestrida det. Gud bevare mig väl från att inlåta mig i tvist med hr W., der jag ganska säkert finge draga det korta strået; endast i ett afseinde vill jag göra en anmärkning, och det ir deruti att konkurrensen icke är fri, och att, ifall detta mitt påstående i någon grad är sannt, så är det icke den fria konkurrensen, som bestämmer priset på penningar, hvarför också vi lånande ofta anse, att det framstående högre priset på penningar här i landet, jemfördt med andra, är konstladt, liksom vi stundom anse en och annan penningekris konstlad, allt för att de monopoliserade penningeinrättningarne må kunna gno oss. Hr W. har utan tvifvel rätt uti, att bankerna icke absorbera pengar utan för att låna ut dem igen, och att de i sådant ändamål absorbera mera än hvad som eljest skulle vara till utlåning disponibelt, är utan tvifvel deras största dygd; men de låna ut dem på ett sådant sätt, att pengarne derigenom blifra vida dyrare iränta och skulderna mycket besvärligare och dyrare att förvalta, så att mången må ursäktas, om han anser dem i deras nuvarande beskaf