Väl! till dig vår tanke flyge då, Du vår älskade och väna flicka! Till dig, som förmår så vänligt blicka Med de ljufva, klara ögon blå, Som på jorden ej vill från oss vika Med ditt unga hjertas skatter rika. Och det är ju intet under då, Att du vann vår kärlek, hulda qvinna! Och den kärleken vill uttryck finna Uti ord, i tal, i sång också. Och det ;lefve, som vi här dig bjuda, Ur vårt hjertas djup dess toner ljuda.