allmän eiril-, kriminal-och kyrkolag, och till till-; fälliga utskott, enligt 87 8 3 mom., frågor, som icke tillhöra de ständiga utskottens behandling. Om man nu i lagstiftningsfrågor alltid hade för sig klart hvad som i hvarje särskildt fall är af civillags natur, hvad som hör till privaträtt, den enskiles rätt mot den enskilde, eller hvad som år att bänföra till den ekonomiska lagstiftningen och den allmänna hushållningen eller statens rätt mot den enskilde, vore saken lätt att reda; men i många fall är det, i fråga om en författning, svårt att acöra till hvilken kategori den i sin helhet bör hänföras, enär i densamma ofta finnas om hvarandra sammanförda stadganden hörande än till den ena än till den andra kategorien. Sådant är förhållandet med nu förevarande förordning om hemmansklyfning och jordafsöndring, sådant i afseende på skiftesstadgan, den äldre förordningen om skogarne i riket och en stor del af de i byggZungabalken upptagna lagbestämmelser och de förordningar, som uti dem göra förändringar eller tillägg, såsom om vägunderhållningsskyldigheten, m. fl. frågor. I dessa förordningar förekomma om hvarandra bestämmelser, som dels äro af civillags natur och dels falla under ekonomirätten; och det har icke varit sällsynt att vid öfverlemnande af lagförslag den ena statsmakten ansett vissa stadganden höra till den förra kategorien, som den andra hänfört till den motsatta. Vid behandlingen bittills af dylika frågor har man ej varit i någon tvekan, utan hänskjutit dem dels till lagutskottet och dels till ekonomiutskottet, hvilka med hvarannan sammanträdt och utredt frågorna, hvarefter rikets ständer såsom önskningsmål öfverlemnat dem till K. M:t, som, etter högsta domstolens hörande, säsom sådana afgjort dem och i ämnet utfårdat förordningar, uti hvilka ständernas önskningar icke alltid vunnit fullständigt bifall. om nu, sedan ekonomiutskottet upphört, lagutskottet skjuter ifrån sig allal dessa ärenden af blandad egenskap och de följaktligen skola behandlas af tillfälliga utskott, skola deraf, efter min uppfattning, uppkomma flera olägenheter. För det första afsäger sig riksdagen derigenom sin rättighet att öfver dylika frågor, hvilka i många hänseenden ingripa i den enskilda rätten, få inhemta lagutskottets yttrande, och det kan blifva tvifvel underkastadt huruvida i framtiden, sedan dessa frågor helt och hållet skjutits in på det ekonomiska området, K. M:t kan finna nödigt att öfver dem inhemta riksdagens mening och högsta domstolens yttrande. För det andra tviflar jag på att ärendena i de tillfälliga utskotten, behandlade på samma gång eller vid olika tider af två särskilda tillfälliga utskott och skjutna fram och tillbaka mellan kamrarne för vinnande af enhet i besluten, utan någon delegation af riksdagen, som sammanjemkar och till enhet bereder frågorna, kunna vinna på en sådan behandling, Åtminstone synes mig visst vara, att dermed icke skall vinnas tid. Emot dessa ärendens behandling af lagutskottet har man anmärkt, att de derigenom skulle få civillags natur, derigenom åter en inkräktning skedde å regeringsmaktens område. Jag kan icke fatta denna mening. Icke kan en fråga ändra natur derför att den handlägges af lagutskottet. Dessa ärenden lära väl framdeles såsom hittills förblifva önskningsmål, ehvad de handläggas af lagutskottet eller tillfälligt utskott och för att få visshet härom behöfver man endast med hvarannan jemföra stadgandet i 89 sista mom., jemfördt med 87 1 mom. regeringsformen. Vid sådant förhållande och då lagutskottet icke kan sammanträda med de tillfälliga utskotten, men uti ifrågavarande författningar ingå frågor, som röra mitt och ditt och som falla under civilrätten och följaktligen äro af civillags natur, anser jag dem tillhöra lagutskottets behandling och nu förvarande förordning om hemmansklyfning och jordafsöndring desto hellre, som den innefattar ett upphäfvande af civillagens stadgande i 4 kap. 9 8 jordabalken om skattskyldig jords minskning. Slutligen beder jag att få anmärka att utskottet, såsom mig syres i strid med sitt beslut i förevarande fråga, behållit frågor rörande skyldighet att deltaga i kyrkor och tingshusbyggnad, hvilka frågor, hittills behandlade af lagoch ekonomiutskottet, ansetts såsom önskningsmål. Mot utskottsmajoritetens beslut, att likaledes till kamrarne återsända alla motioner rörande kommunallagarna, har hr Hasselrot jemväl afgifvit en reservation, i hvilken hrr Rosenberg och Rosenqvist instämt. Såsom reservanter i denna del hafva dessutom låtit anteckna sig hrr Holmberg, Lemchen, Bovin och Bälter Sven Ersson således bland utskottets sexton ledamöter icke mindre än sju reservanter. Hr Hasselrots reservation rörande detta ämne har följande lydelse: Ehuru jag erkänner att kommunallagarne icke äro af ren civillags natur, lärer det dock vara uppenbart att de, genom stadgandet i 57 Regeringsformen, att de skola stiftas gemensamt af konungen och riksdagen, så tillvida blifvit förflyttade på ett nytt lagstiftningsområde, att de icke kunna behandlas såsom önskningsmål eller sådana ärenden, som förr tillhört ekonomiutskottets behandling och som nu böra till tillsänigt utskott hänskjutas. Vid sådant förhållande och då kommunallagarne, såväl genom den stadgade formen för deras stiftande, som till följd af deras beskaffenhet och art, närmast äro att hänföra till civillagar, får jag, under åberopande i öfrigt af min emot utlåtandet nr 1 afgifna reservation, vördsamt hemställa, att frågor om ändring i dessa lagar böra af lagutskottet handläggas. Bland motioner, skrifver Aftonbladet, som blifvit väckta inom första kammaren, är en af hr de Laval angående förbud emot lotterier samt ansvar jemväl å tidningars utgifvare för utbjudande medelst annonser af lIottsedlar. Motionären yrkar häruti äfven den lagförklaring, att kongl. förordningen angående aktiebolag den 6 Ukt. 1848 icke må anses tillämplig å associationer, som afse några slags lotteriföretag eller sådana, der endast en del lottegare njuta lördel, men andre, utan någon försummelse å deras sida, äro förbundne att taga mindre lösen för sina lotter. Lagutskottet har emellertid, då denna motion i sjelfva verket äfven bland annat åsyftar förändringar i tryckfrihetsförordningen, ätersändt densamma till kammaren, der sålunda debatt i ämnet snart är att vänta. Lill kamrarne har inkommit konstitutionsutskottets memorial med nppgift å hvilande förslag till ändringar i grundlagarne. Dessa förslag äro till antalet fyra, nemligen: 1:0. Om det tillägg till 12 5 regeringsformen, att konungen icke utan riksdagens samtycke må blifva regerande furste af utländsk stat. 2:0. om den ändring i 28 Å R. F., att till ———?B——— — — ——