makt att göra hvad han vill med vår så kallade republik. Pertena blef uppmärksam, flyttade sitt ben ned från bänken och reste sig något; värden kom i detsamma med glas samt det reqvirerade vinet. — Men ni borde egentligen vara tacksam mot honom, sade han, — ty hvem har ni att tacka att er race blifvit befriad från slafveriet och nu kan göra hvad den behagar? — Och har han väl gjort det för vår skull? hånade Corona. — Så länge vi tillhörde en herre, hade han ingen makt öfver oss och måste lemna oss i fred; men nu, då han har gjort oss fria, kan han insticka bland sina soldater hvem han vill, och han gör det äfven. Slafvarne hafva endast blifvit befriade från arbetet och kunna nu kommenderas af hans excellens hvart som helst för att nedskjutas! — Bah, nedskjutas! sade Pertena förnktfullt. — Hvar har han då krig? Ja, han rustar, men slår aldrig till, och selan historien i Guajaquil har ingen af alla hans soldater luktat krut. Hans poitik är att underblåsa revolutienen i grannstaterna, och så länge de bulta på hvarundra ha vi fred. Först nu, då de ha rigjort sig i Ecuador, kunde vi kanske comma att sakna sysselsättning här. — Trigjort sig, sade Corona föraktligt; uru länge? Tror ni att president Franco ippger sina anspråk? — Aha, sade Pertena och ett ironiskt öje krusade hans läppar, — derunder lig-. ser kanske finansministern begrafven, och är man gratulera, sennor Corona? Man viskar redan i staden att en massa förlädda ministrar och generaler springa