Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1867, sida 2

sorgliga utsigten att de militära institutionerna skola blifva hufvudkällan för en tillvexande pauperism. Med anledning af det motstånd som motionen af vissa öfyerslödiga helgedagars indragande rönte från några talare i andra kammaren, då ifrågavarande motion remitterades till vederbörligt utskott, finner man i landsortspressen nedanstående reflexioner. Jönköpingsbladet yttrar: yAtt emellertid riksdagen, äfven i sin nya sammansättning, med hänsyn till klar och oförvillad uppfattning af förekommande ämnen ännu har mycket att lära och lemnar åtskilligt öfrigt att önska, risar det sätt, hvarpå hr Hedlunds motion som indragning af några öfverflödiga helgj dagar blef emottagen. Att den hos en soch annan skulle väcka helig fasa, var ej joväntadt; men desto mer, att den af flertalet skulle röna egillande eller likgiltighet, hvilket dock blef fallet. Här vill det Synas, som man icke haft klart för sig, hvarom frågan handlade, ty eljest tyckes det väl, att hvad den strängt sabbatslifrande engelska nationen nöjer sig medi shelgdagsväg kunde man ock vara belåten smed i Sverge. Noga sedt, har förslaget lock lika väl moraliska som ekonomiska skäl för sig, ty det lärer icke kunna förnekas, att annandagars och lätthelgdagars moraliska vinstoch förlust-konto står på det hela klent till boks. I hvad fall som helst borde förslaget haft skäl att päräkna sett nyktrare bemötande, desto heldre som det, längt ifrån att vara nytt, flera gänger stått på dagordningen, vid en riksdag till och med väckt af grefre Jakob Ilamilton, hvilken sedermera såsom öfrerI ståthållare utmärkte sig för synnerlig månhet om Söndagarnes helgd. En korrespondent till Öresunds-Posten skrifver: .Ej mindre öfverraskande har det varit att se, huru hr Hedlunds motion om några helgdagars afskaffande mottogs af andra kammaren och huru bland hela denna lagstistaresamling endast en, hr Grasström, uppträdde på hr Hedlunds sida, hvaremot hrr Rosenberg, Medin, Hedengren m. fl. riktigt blåste i trumpeten i anledning af detta rysliga anfall mot den ,rena evangelisk-lutherska läran. Hr Hedlunds motion var dock både befogad och väl motiverad; skada blott; att det finnes folk, som tro, att långa böner och många helgdagar är detsamma som sann gudaktighet. De gamla frihetskämparne läto märkligt nog, denna gång, ej höra af sig, men de komma väl, sedan frågan blifvit vederbörligen utredd, och ha förmodligen betraktat hvad som förefallit endast som en förpostfäktning utan vidare betydelse.I Kristianstadsbladets veckokrönika för sistlidne Lördag läses: En motion af hr Hedlund, om indragning af åtskilliga helgedagar, rönte starkt ogillande inom andra kammaren. Men äfven detta förslag skall återkomma och — gå igenom med seger. I de stora kulturländerna England och Amerika är reformen för längesedan genomförd. Annandagarna äro der helt och hållet utstrukna. I våra grannländer, liksom vårt land evangeliskt lutherska, äro flera af dessa helgdagar likaledes afskaffade. Ur både historisk, rent kristlig och förnuftig synpunkt sakna dessa extra helgdagar hvarje skymt af berättigande. Den grundlärde forskaren i kyrkans historia, d:r Neander, har ovedersägligt visat, att den mängd helgedagar, som i den romerska kulten äro anslagna till gudaktighetsöfningar, infördes i den mån skenhelighet och prestvälde erhöllo öfverhanden i kristna kyrkan. Det torde äfven förtjena uppmärksamhet, att en af våra snillrikaste och mångsidigaste författare, biskop C. A. Agardh, efter att ha underkastat denna fråga en grundlig belysning, kommit till ett resultat, i det närmaste öfverensstämmande med den åsigt Neander förfäktar. — Att ett så stort antal medlemmar af undra kammaren visade sig anstuckna af len s. k. sabbatherianismen, är emellertid vetecknande nog och bör lända högvördiga tåndet till någon lisa i dess närvarande rånskildhet från de politiska affärerna. Staden och Länet. Til allmänheten — Tillovningeföranin.