nens angelägenheter, med undantag af de rent kyrkliga, på de vanliga kommunalstämmorna, äfvensom att skolrädet, hvilket bör vara skiljdt från kyrkorådet, må ega att välja sin ordförande: I öfverensstämmelse härmed och på enahanda skäl, som förut blifvit framställda, får jag äfvenväl föreslå, att, ofvanför kommunen, icke stiftet, utan länet må med afseende på folkskolans angelägenheter utgöra den administrativa indelningen, och att dessa angelägenheter må i andra rummet handläggas af den närmast högre kommunalmyndigheten, nemligen landstinget, hvilket således bör genom en af detsamma tillförordnad skolkomitå öfvertaga den befattning med folkundervisningen, som hittills tillhört domkapitlet, med undantag af uppsigten öfver seminarierna, hvarom vidare längre fram. Landstingen hafva redan under sin korta tillvaro ådagalagt ett ganska stort intresse för denna angelägenhet, och det kan icke vara något tvifrel att detta intresse skulle stegras, om de komme i åtnjutande af något mera positivt inflytande derpå; likasom detta sednare icke vore mer än ett billigt erkännande af nyssnämnda förhållande. Till de funktioner, som på detta sätt skulle tillkomma landstinget, borde då äfven höra att, om och när det finnes lämpligt, genom särskilda inspektörer utöfva uppsigt och kontroll öfver länets folkskolor. Detta utesluter icke statens inspektion, — i fall, såsom jag antager, en sådan framgent skulle finnas behöflig; men sannolikt skulle denna ganska snart komma att kunna, hvad antalet inspektörer beträffar, högst betydligt inskränkas. Hvad folkskollärare-seminarierna angår så, enär dessa numera icke tillhöra något visst vare sig stift eller län, utan kunna anses såsom tillhörande hela riket, synes olämpligt att desamma skola stå under några blott lokala myndigheters uppsigt, hvarför jag ödmjukast föreslår att Kongl. Maj:t för hvarje särskildt seminarium tillsätter en särskild styrelse, som han derill på hvarje ort kan finna lämplig. I afseende på behandlingen af här ofvan sjorda förslag, anhåller jag vördsamt att cammaren äfvenväl behagade för desamnas pröfning för sin del besluta nedsättanlet af ett så beskafladt särskildt utskott, wartill Riksdags-ordningens 8 37 ger anedning; äfvensom att, på grund häraf, notionen äfvenväl må delgifvas första kamnaren. — —2——