Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1867, sida 3

(iföres på begäran ). Vid Erland NattochDags graf. Blott för några somrar sedan Nybröts detta åkerland. Och så odladt är det redan Att det fälls af dödens hand! Efter dödens mörka natt Iar du skådat lifsens dag Fjerran på en annan strand. Döden har sin lia lyftat, Ingen är för slaget fri, Ingen vet hvartåt ham syftat, Innan vådan är förbi. Men det icke länge dröjer lörrn han åter lian höjer.... Och då falla — kanske vi! Ty vi föddes såsom gräsen Af förgänglighetens trö, Och om våra arma väsen Heter det: ,,allt kött är hö. Lifvets sköra trådar brista, Och det vissa, och det sista lifver detta: ,,du skall dö. Bör det ordet oss förskräcka? Nej, det är en Faders röst, Som oss bjuder handen räcka Till hvarandras hjelp och tröst, Medan vi på jorden vandre, Tills den ene med den andre Hvilar här med fredadt bröst. Vänner! dödens arm från eder Nu en broder bortryckt har, Som förbleknad fallit neder Uti sina halfva dar; Men ett minne, som ej bleknar, Djupt i edra hjertan tecknar Huru kär han eder var. Stilla, anspråkslös och trogen Sina pligters väg han gått, Under korset vardt han mogen För en lyckligare lott. Här blef ej hans ,lycka färdig, Men han var en bättre värdig. Och den bästa har han fått. Derför kunnen J er glädja Åt den eviges beslut, Past ur bruten syskonkedja Denna kära länk föll ut. Blott för några stunder bruten Kedjan der blir åter knuten, Dit den sälle gått förut. Grafven är ej fadershuset, Der Guds vänner skola bo; Till sin arfvedel i ljuset Blickar helst de frommas tro; Men det är dock ljuft att tänka IIur sig alla sorger sänka Ner med oss i grafvens ro. Föga jag i lifvet kände Dig; — men sern du farit bori Tror jag att du kosan vände Glad till Herrans tempelgård, — Himlens förgård, der de döda, Efter tidens vedermöda, Sofva roligt i Hans vård. Sof ock roligt du, som skiljdes Ilan, i medlet af ditt lopp, Tills du vid den evigt Mildes Morgonhelsning vaknar opp, Och ser dagen, som förgyller Alla himlars rymd, och fyller Alla rena hjertans hopp! .a—P.