— Ni skall bli nöjd med mig, excellens, sade mulatten sjelfbelåten och reste sig upp från soffan, — men tillåt att jag nu rekommenderar mig, ty jag har åtskilliga vigtiga saker att förbereda i dag. Får jag uppvakta er i morgon? — Ni vet, sennor Corona, att ert besök alltid bereder mig glädje, sade Franco förbindligt och vinkade med handen. — Kom så snart ni kan, jag väntar er med otålighet, ty jag har ännu mycket att öfverlägga tillsammans med er. Sennor Corona gjorde en djup bugning för expresidenten, vinkade med handen en huldrik helsning till den andre mulatten och försvann derefter ur rummet. Han hade redan varit borta en stund utan att någon af de qvarvarande yttrade ett ord. Slutligen vände Franco hufvudet åt sidan och ropade: — Juan! — Sennor? sade en af de båda gossarne, som han hade i sin tjenst, och stack in hufvudet genom dörren. — Öppna salsdörren derute och se om någon väntar utanför. — Si, sennor, sade gossen och försvann, men återvände innan kort och meddelade att ingen syntes derute i korridoren. Franco nickade blott med hufrudet, och då gossen åter hade tillslutit dörren, sade han sakta: — Mestozzi! — Excellens! svarade den tilltalade. lIlvad är er tanke om Corona? I — Ganska fiffig karl, svarade Mestozzi med en något slö blick, ty han visste icke riktigt hvad denna fråga skulle betyda. — Hm, ja möjligt, brummade Franco