Sennor Aguila. Af Gerstäcker. ) (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Ännu har man ej med visshet bestämt det, sennor Corena, sade Franco; för närvarande äro två på förslag, och det faller af sig sjelf att partiet först måste blifva enigt om en bestämd man, innan slaget kan utföras. En hand måste vara redo att fatta regeringstömmarne, ty ovisshet och tvekan i det afgörande ögonblicket skulle förderfva allt. Vi måste alla göra vår pligt. — Excellens, sade sprätten, hvilken Franco hade kallat Corona, — ni vet hvilket inflytande jag utöfvar här i Lima öfver våra stamförvandter; jag säger icke för mycket, då jag påstår att mitt ord för dem gäller som en befallning, ty ehuru de ega kraft, sakna de likväl intelligens, och denna beherrskar ju alltid den råa massan. Jag hoppas att vi en gång med stolthet skola ihågkomma våra bedrifter. — Jag hoppas det, sennor Corona, jag hoppas det, svarade Franco och nickade med hufvudet, — och jag litar på er såsom ett af mina förnämsta stöd. Ni vet äfven, sennor, huru nödvändigt jag sedermera i Ecuador behöfver dylika män, och jag är fast öfvertygad att ömsesidigt intresse binder oss vid hvarandra, — hända hvad som hända vill.