tanke, så kunde vi betrakta värt företag såsom ohjelpligt misslyckadt. — Bor någon här bredvid? frågade officern försigtigt och betraktade de båda dörrarne på högra och venstra sidan. — Icke på denna sidan, men der, ehuru det endast är en tysk, hvilken svårligen förstår hvad vi afhandla med hvarandra. I Likväl har jag vidtagit mina försigtighetsmått. Han har gått ut för en timma sedan, och ifall han kommer tillbaka så underrättar min betjent derom. Vi behöfva dessutom icke skrika, tillade han leende. — Var nu så god och tag plats, herr öfverste, ty ni anar ej huru ifrigt jag väntat er. Huru stå våra affärer? — Bra, sade ösversten, i det han kastade sig i samma soffhörn der sennor Corona törut hade suttit, — Franco intog sin vanliga plats i hängmattan —, — ja till och med förträffligt. Allt beror på att hufvudslaget lyckas oss, — att öfverrumpla gubben, — hvilket icke är så lätt, men dock utförbart. Hafva vi honom väl i vårt våld, — lefvande eller död, det gör detsamma -—, så skall ni få se huru lätt hans nuvarande anhängare ändra opinion; ty hvad bry dessa menniskor sig om personen, endast de veta sin egen ställnin betryggad. — Men ministören måste falla, utbrast Frenco hastigt. — Några, ja, sade öfversten, — krigsministern till exempel är ett gammalt tjurhufvud, som envist håller fast vid Castilla och hans system. — Och ni kan vara förvissad att jag skall uppbjuda hela mitt inflytande för att skaffa er denna portfölj. Öfversten ryckte på axlarne. (Foits.)