Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1867, sida 2

seende ej annat att yrka än en vördsam sc nemställan, huruvida ej statsverket bör be-3, strida kostnaden tör ändring till likhet så med aimbens blifvande skjutvapen af del sevär, som frivilliga skarpskyttar sjelfva m imskaffat sig efter den af K. M:t sednast st fastställda modell. 14:o. Tillsättande af en ständig svensknorsk vapenkomiså, med uppdrag att föreeaga alla de undersökningar tör armbensh förseende med tidser iga vapen och am-Imunition, som kunna vara nödvändiga, och itt i detta hänseende till K. M:t inkomma med förslag. Redan ofta har behofvet af en vapen-S komite blifvit framstäldt, och detta behof yckes nu mer än nå gonsin vara törhanden, då hvarje dag nya öfverraskande uppinningar af förstörelsemedel ega rum. Denna komitå torde ej på samma gång å något uppdrag såsom förvaltande mynlighet, dels dertöre att komitåen bör sam-j. mansättas af både svenske och norske ledamöter och dels derföre att ej trägna expeditionsgöromål må hindra den att odeadt egna sin uppmärksamliet åt iakttagandet och bepröfrandet af alla uppfinnin-s gar uti vapen och vapentillverkningar m. m. n 15:0. Uppsättande efter hand af större antal ingeniörtrupper med der åll hörande so befäl. Dp Redan ofta har blifvit visadt, att vi må-; ste öka våra ingeniörtruppers antal utöfrer de närvarande tre kompanier, och inI sen lärer förneka, att ett sådant behof; verkligen är för handen. Men då för närN varande större och vigtigare utgilter kräfvas för armöens förseende med tidsenliga gevär och med ett tillräckligt artilleri, anser jag endast att behefvet af ett ökadt antal ingeniörtrupper bör i den kommande organisationsplanen erkännas, för ott, i den mån medel dertill möjligen blifva tillsängliga, inom en ej alltför aflägsen framtid fyllas. 16:0. Organiserande af armCens intendentur och tross redan i fred, så att den vid krigstillfället blefvo lämplig och lätt kan göras tillräcklig för armåens behof. Häruppå ligger en särdeles stor vigt, ty med -uthungrade och illa försedda soldater vinner man inga segrar, utan örmeen går sin upplösning till mötes, äfven om den ej drabbar samman med fienden. Och huru illa med vår intendenturpersonal är bestäldt, synes bäst deraf att vid hvarje regemente finnes en regements-kommissarie för regementets förråd m. m. och denne skall vid krigstillfälle ej åtfölja regerhentet utan stanna vid depoten, under det en alldeles oerfaren person kommer att såsom intendentur-tjensteman vid regementet tillförordnas. Hela intendenturtjensten, såsom den i andra länder är inrättad, tyckes inom vår armt vara helt och hållet åsidosatt. Tross, fordon m. m. dertill hörande torde ej i ti-lräcklig mängd förefinnas för en armö på 130,000—140,000 man. . 17:o Större ömsorg om armeens helsooch sjukvård i fält så väl genom den tillökning i sjukvårdsmateriel, som kan vara nödvändig, som genom tillökning i läkarepersonal och inöfvande af tillräcklig. antal lämpliga läkarchiträden Nödvändigheten häraf är omöjlig att förneka och för de dermed förenade oundgängliga kostnader får man derföre ej rygga tillbaka. Medel torde dock inom indelta armåen kunna till en del beredas till 1äkarnes allöning genom indragande af de onödiga mönsierskrifvare-beställningarne. 18:o. Indragning af båda sotgardesregementena och underbefälskolors inrättande i hufvudstaden, hvilka på samma gång förrätta garnisonstienst derskädes. Vinligt erkännande gardesregementenas utmärkta hållning, kan jag derför icke underlåta att framhålla den besparing, som skulle tillskyndas statsverket, om den kostnad, som nu användes uteslutande för vakthållalng i Stockholm, skrle på samma gång uppfylla det vigtiga ändamålet af bildningsanstalt för underbetäl i armåen: 19:o. Införandet af årliga national målskjutningssester inom olika delar af Riket och under ledning af armöens betåäl. Dessa skulle medföra en ringa kostnad, men bidraga till utbildande af sähra skyttar inom armåen. . . 20:0. Afskalfandet af prygelstraffet inom ärmeen är naturligtvis ett oeftergifligt vilkor för allmän folkbeväpning. Hvad jag här ofvan vördsamt föreslagit, önskar jag naturligtvis måtte så snart som möjligt komma till verkställighet, och liemställer jag derföre: att statsutskottet eller det särskilda utskott, som kan komma att för behandling af dylika trågor tillsättas, må tillse i hvad mån tillgångarne medgifva nödiga anslags beviljande redan vid denna riksdag, der anslag erfordras. Jag hoppas att åtminstone i afseende på anskaffande af tidsenliga vapen, ökad öfving, tillsättande af vapenkomite samt ökning af artilleriet något uppskof på grund af bristande tillgångar icke må blifva nödigt. Några af ofvanstående törslag tillhöra slagutskottets behandling. Dessa äro dock sbär för sammanhangets skull upptagna. I Särskild motion skall af mig väckas i alla ämnen, som icke tillhöra statsutskottets behandling, tör den händelse ej ett särskildt utskott tillsättes tör att handlägga alla ämnen, som angå anslag och förändrad organisation af landtförsvaret. Stockholm den 23 Januari 1867. MMMM (AA — — ! : RIKSDAGEN.