Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1867, sida 2

traktaten kommit till utförande, och slu tar sina anmärkningar om denna sak met följande yttrande: , Det skulle icke hafv öfverraskat oss, om den franska regerin gen hade ålagt sin ambassadör i Berlin at af grefve Bismarck begära upplysninga med afseende på icke-uppfyllandet af er högtidlig förpligtelse; men vi hafva skä att tro, det hofvet i tuilerierna, med er klokt beräknad tillbakadragenhet, besluta icke taga något steg i denna fråga, inna det nordtyska parlamentet, som snart skal sammanträda i Berlin, har uttalat sig an gående hertigdömenas och de öfriga er öfrade ländernas annexion. Den tidpunkt, som är utsatt för vale till det nordtyska parlamentet, är nu när: förhanden; men med anledning af de mån ga olika partiintressen, som gjort sig gil lande vid do förberedande valmötena, oc! den mängd kandidater af olika färger, son blifvit uppställda, är det icke möjligt at annat än på ett ungefär hedöma hun valen komma att utfalla. I de nyss an nekterade länderna (måhända med undan tag af Churhessen) synes det, som skull det antipreussiska partiet komma att utg: med segren. I IIannover skola sannolik endast sådane män väljas, som förklarat sig mot annexionen. I Sachsen, Holsteir och Slesvig är det äfven troligt, att oppositionens kandidater skola få en betydlig majoritet. I sjelfva Preussen gör sig den gamla skiljaktigheten mellan framstegspartiet och de konservativa betydligt gällande. Emellertid antages det, att valen i en del distrikter på landet skola utfalla till förmån för regeringen, hvaremot detta icke lärer blifva fallet i de flesta större städerna. De 293 deputerade, at hvilka det nordtyska parlamentet skall bestå, förmodas komma att blifva delade i följande tre hufvudgrupper: 1. Regeringens parti, som obetingadt understödjer Bismarcks politik och främst af allt afser Preussens utvidgning. 2. Det liberala partiet, som önskar, att ett nordtyskt förbund skall komma till stånd och principielt gillar grefve Bismarcks utrikes politik, men tillika fruktar för en inskränkning i Preussens inre frihet, samt af detta skäl anser ögonblicket lämpligt, för att tvinga regeringen till vissa eftergifter. 3. Det antipreussiska partiet, som genom alla medel söker hindra fullbordandet af annexionerna och bildandet af det nordtyska förbundet. Det förstnämnda partiet är för närvarande proportionsvis starkt representeradt i den preussiska deputeradekammaren, men det är alldeles icke afgjordt, att det skall blifva lika talrikt i parlamentet. Det andra partiet (den liberala preussiska oppositionen) har icke få anhängare i de nyförvärfvade provinserna, och detta parti kan vid valen lätt återvinna en del af sin förlorade betydelse. De liberala nordtyska organerna äro af den äsigt, att den moderata oppositionen skall bilda ett starkt centrum i det ofta nämnda parlamentet. Det tredje partiet, som består af partikularisterna i de annekterade länderna samt polackarne och katholikerna, kan under nuvarande omständigheter få en icke ringa betydelse genom att sluta sig till oppositionen. Af detta skäl motse de konserrativa organerna (såsom , Kreuzzeitung och eidlersche Correspondenz) det nordtyska parlamentets öppnande snarare med fruktan, än med hopp. På sista tiden hafva ånyo enskilda personer i Hannover blifvit transporterade till fästningen Minden, hvaribland en frukthandlare i staden Finbeck, som hade undangömt den f. d. IIannoveranska gensdarnerikärens kassa med en behållning af 150,000 thaler. Konungen af Wärtemberg mottog den 2 lennes medlemmarne af den sydtyska miitärkonferensen, hvilken konferens förmolades skola räcka endast några få dagar. Den nye preussiske ambassadören i Stuttzart, frih v. Rosenberg, inträffade på sin ost just vid konferensens öppnande. GREKLAND. Följande sorgliga tilldragelse lemnar ntet godt begrepp om nygrekernas civiisation. De turkiska trupperna hade, i nidten af förra månaden, afskurit 600 rivilliga på Kandia, och dessa gåfvo sig vå det vilkor, att de skulle återföras till srekland. Den turkiske kommissarien, Mustapha Pascha, vände sig i denna anzelägenhet till de europeiska konsulerna, 108 hvilka han emellertid, med undantag f den franske, fann ringa tillmötesgående. )et var genom franske konsulns åtgärder, om öfreronskommelsen mellan de krigföande parterna kunde bringas till utföande. Han lät sända franska ångfarty