Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1867, sida 2

— Godt, sade Franco ännu lika för. sigtigt, — hållen er då färdiga, ty jag kan anförtro er att något är å färde. — Och hvad skola vi göra? frågade mulatten med den rena skjortan, synbart ängslig vid denna underrättelse. — För närvarande, ljöd svaret, — ingenting annat än att försäkra er om edra vänner, och att de i rätta ögonblicket hålla tillsammans samt af alla krafter understödja en möjligen blifvande ny, peruansk regering. — Det är en satans kinkig omständighet, återtog herrn med toupgen, — att gubben har militären på sin sida; ty han offrar ju allt på densamma, och den skall inte lemna honom i sticket. — Men officerarne äro icke alla på hans sida, hviskade Franco, — han har ej kunnat göra dem alla till generaler, och missnöjda fattas aldrig. Men lita på mig att jag går försigtigt till väga, ty jag sjelf har mest att förlora. Men om något af de här varande partierna är vunnet för vår sak, så beror allt af vår klokhet samt att vi begagna rätta ögonblicket. Hvad ni sjelfva då hafva att vänta det veten J bäst, och ni arbeta för ert eget väl, då ni befordra vår gemensamma sak. — Och hvem skall bli den nye presidenten? frågade sprätten, — ty derpå berer allt.