Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1867, sida 2

att han uppköpt ett betydligt förråd aj vapen, dels i sjelfva Peru och dels frår ett amerikanskt skepp. Naturligtvis hölls detta hemligt, emedan Castilla under sin nuvarande sinnesstämning mot expresidenten ej skulle hafva tillåtit en sådan privat rustning under sina ögon. Alla tecken antydde likväl att Franco icke var sysslolös, och likt en fet spindel i sitt nät, — hvilken han i sin hängmatta verkligen liknade, — blott afvaktade det ögonblick, då han åter skulle kunna sprida hat, krig och mord öfver ett fredligt land. Ångbåten från Guajaquil hade nyss ankommit, och Franco satt på sitt vanliga sätt i sin hängmatta, rökande en papperscigarr och med ett tillskrynkladt tidningsblad framför sig, medan två andra individer med ett ganska misstänkt utseende hade tagit plats, den ena helt ogeneradt i soffan, den andra på en stol. Båda voro mulatter med skarpt utpräglade ethiopiska drag, och hvar och en dessutom försedd med ett par tandrader, som verkligen blänkte mot den gulbruna huden. Franco hade nyss uppläst för dem en artikel från Quito och söndertuggade derunder sin cigarr, tilldess den fina tobaken kom honom i munnen, hvarvid han kastade den på mattan. Der föllo några Idgnistor ut och brände ett hål, utan att någon brydde sig derom. — Jag vet inte hvarför ni förargas deröfver, excellens, sade nu den i soffan sitande, hvilken hade uppkammat sitt ulliga, svarta hår till en hög, uppstående toupe, och öfver hufvud tycktes vara en slags prätt, ty han bar hvit skjorta, — hvilket j var händelsen med Franco och hans