Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1867, sida 2

om man vore konseqvent i tillämpningen af regeln om den öfverlägsenhet en längre öfning skänker, sjelf behöfde en stam, till stam eller kärna i nationalbeväpningens cadrer. I sanning en präktig tanka, att låta bonddrängar, hvilkas håg oftast står mera efter torpet och ,tösen än efter någon militärisk utmärkelse och som, bara de äro mönstergilla och välfrejdade, måste antagas, utgöra stamtrupp för en nationalbeväpning som äfven innefattade elementer af hög bildning och intelligens! Härmed vilja vi ingalunda hafva sagt något förklenligt om indelta armöen. Dertill värdera vi henne för högt, och aldramest värdera vi henne för dess medborgerliga karakter. Vi äro likväl på samma gång fullt öfvertygade, att hon, när det gäller, alltid skall göra sin skyldighet och visa sig värdig Sverges stora minnen. Men just emedan vi värdera och respektera henne, vilja vi icke att man åt henne inrymmer en plats, för hvilken dess gemenskap åtminstone alls icke passar. Då vi i vårt öfvergångsförslag talat om indelta och värfvade trupperna såsom stam för den nya armcen, får man ej deri sc någon inkonseqvens från vår sida. Då det aldrig kunnat vara våra tanke att borttaga vår gamla armdå, innan vi hade en ny att sätta i stället, måste följaktligen den gamla bibehållas till en tid och så småningom uppgå eller försvinna i den nya. Här hade man 2:ne vägar att välja, antingen att låta den gamla armåen sjelfständigt bestå vid sidan af den nya, eller sammansmälta begge i samma cadrer. Som allt det nuvarande befälet måste tagas i anspråk för den nya armåen, fanns dock egentligen att tala icke något annat val, än sammansmältningen af det gamla med det nya i samma cadrer. I första början blifra alltså de gamla trupperna en slags stam, men med hvarje år som det nya systemet hinner mera stadga sig, utjemnas olikheterna emellan de gamla och de nya soldaterna tills de om några år totalt försvunnit. För öfrigt är det en väsendtlig skillnad emellan då stamtrupp utgör grunden för sjelfva systemet och då den, såsom här, blott förmedlar öfvergången till ett nytt system af annan art. Vi lemna för denna gången kapitlet om cadre-systemet, men återkomma snart till ämnet, för att yttra några ord om cadrerne i egentlig mening, eller befälspersonalen.