UTRIKES TYSKLAND. En korrespondens från Hannover till , Indep. belgo lemnar ganska intressanta upplysningar om den hannoveranska tidningen , Volks-Zeitung, som af preussiska regeringen nyligen blifvit undertryckt. Denna tidning redigerades af Eichlhola, som förut i 18 år varit ledare af Bennigsens och nationalföreningens organ ,, Nordd. 2cit. men bröt med partiets ledare, då de sveko sitt program, för att understödja Bismarcks politik. Eichllola försvarade i sin nya tidning rättvisan och friheten mot våldet, den konstitutionella principen mot militärstaten och federalismens princip mot centralisationen. Sedan Hannovers införlifning med Preussen blifvit fullbordad, ville han söka rädda så mycket som möjligt af landets särskilda institutioner. De äsigter, som , Volks-Zeitung förfäktade, stämde till den grad! öfverens med det hannoveranska folkets, att denna tidning inom två månader blef så spridd öfver hela landet, att den hotade att helt och hållet uttränga sina annexionistiska konkurrenter. Anledningen till tidningens indragning var ett bihang, i hvilket baron von Alten uppmanade valmännen i hufvudstaden och trakten deromkring att icke välja en preussiskt sinnad kandidat. I detta bihang heter det bland annat: ,, Så vidt man kan se, hafva Bennigsen och hela nationalföreningen beständigt varit de förnämsta stöden för grefve Bismarcks politik. Bemnigsen, som redan före krigets utbrott stod på förtrolig fot med Bismarck, är i ordets egentligaste mening regeringens kandidat. Hvar och en, som gifver grefve v. Miinchhausen sin röst, skall deremot välja den mest ansedde liberale statsman, på hvilken Hannover och Tyskland sätta största värdet; han är till och med den ende, som genom sin energi, insigt och talang kan vara i stånd att upptaga striden med Dismarckk. I den af den preussiske polisdirektören utfärdade ordern om tidningens undertryckande heter det, att ,,sådane insinuationer icke kunde tillåtas, allrahelst som regeringen intoge en helt och hållet opartisk ställning till valen. Polisen gick till väga med största godtycklighet, och på boktryckarens klagomål häröfver svarades blott, att , landet befann sig i ett öfvergångstillstånd, som fordrade utomordentliga ätgärder. ITALIEN. Den kommission, som af påfven haft i uppdrag att undersöka den romerska bankens ställning, afgaf genast i början af