Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1867, sida 2

för mycket, och om man fick döma Haward efter det villiga uppfyllandet af hans pligter i hvarje afseende, en tilltagande kärlek för hustru och hem och hans lynnes regelbundna glädtighet, kunde man tro, att han icke var mindre nöjd med sin lott, eller mindre fri från hvarje önskan efter ett ombyte. Elinors giftermål skiljde henno från hennes familj så litet som möjligtvis kunde gå för sig, utan att göra villan i Barton helt och hållet obehöflig, ty hennes mor och systrar tillbragte mycket mera än hälften af sin tid hos henne. Mrs Dashwood handlade af politiska skäl, lika väl som nåjets, i sina täta besök på Dela ford, ty hennes önskan att bringa Mar anme och öfverste Brandon tillsammans var knappast mindre ifrig, ehuru något mera liberal, än hvad John yttrat. Det var nu hennes älsklingsmål. Så kärt hennes dotters sällskap än var henne, ön skade hon ingenting högre än att afstå den beständiga njutningen deraf åt hennes värderade vän, och att se Marianne bosatt i Delaford House var likaledes Edwards och Elinors önskan. De kände enhvar öfverstens sorger och sina egna förbindelser till honom, och Marianne skulle, efter allmän ötverenskommelse, blifva belöningen för allt. Med en sådan liga emot sig — med en så nära kännedom om hans godhet — med en öfvertygelse om hans ömma tillgifvenhet för henne sjelf, hvilken slutligen, churu långt efter den var synlig för hvarje annan — blef henne klar — hvad kunde hon göra? Marianne Dashwood var född till ett ovanligt öde. Hon var född att upptäcka