(Från Mariestad.) YUkströmska målet. Den 26 Jan. förekom till slutlig handläggning å celltangelset i Mariestad det förut omnämnda målet rörande åtskilliga aff. d. saniunkaren Ekström, dels å ångf. Wadstena. dels i Rödesund. begångna stölder, hvarvid härad-h. K. M. Lang fungerade som domhafvande. Ena måls rskan å Wadstena. Augusta Molin ärvarande, sade sig, på domarens tillfrågan, v färdig att med ed styrka, att de hos tilltalade Ekström anträslade penningarne äfvensom guldringen voro hennes tillhörigheter. l. var nog oförsynt att hemställa till domstolen, huruvida icke M. före edens afläggande borde af sin själasörjare undervisas om dess vigt. Denna företedde då ett särdeles vackert prestbeefter hon fick aflägga eden, sedan domarut skarpt tillrättavisat den tilltalade för hans otillständiga inkast. En mängd vittnesmål afgåfvos derefter, innehållande hufvudsakligen hvad i saken förut varit bekant. Domaren uppmanade nu den tilltalade att genom en uppriktig och sannfärdig bekännelse lätta sitt samvete, görande honom uppmärksam på, att inkallande af ytterligare nya vittnen endast skulle förlänga hans vistande i fängelse. Den tilltalade atvat derefter under synbar rörelse en fullständig berättelse om sitt brott. Penningarne och guldringen hade han tillaripit under det ban en stund befann sig ensam i ångbåtssalongen. Vid ankomsten till Töreboda stoppade han de stulna penningarne i sin portmonnä. Ä gästgifvaregården i Rödesund anammade han ur en skänk ett halft dussin thåskedar af nysilfver. E. tillade, att denna sista stöld ångrade honom mest, emedan gästgifvaren varit set vänlig emot honom och bjudit honom på kningar. Då E. sålunda genom egen, frivillig bekännelse var förvunnen till stöld, fick han utbyta de egna kläder, han hittills burit, mot shnadråsten, Ett rag af belåtenhet, öfverfor den ge brottslingens afmagrade ansigte, då doma— ren, pa hans enträgna begäran, lofsade att slutliga ransakningen vid Walla häradsrätt inom kort skulle komma att företagas.