Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1867, sida 2

— Jo, mycket rätt. Den der sennorn har underskrifvit det såsom vittne, han och en viss Vidota, som jag inte har sett på länge. Det är möjligt att han har åter vändt till Cerro de Pasco, der han förr bodde. Men hvad står på hos vår granne, — se bara, Rafael, huru han pyntar ut sitt hus och låter vattna trädgården. Troligtvis ett af de gillen, som stundom firas der, ehuru de mera gå ut på mat och dryck än elegans. Medan de samtalade gingo ett par arbetare pustande förbi dem, kommande: från floden, och med en stor knippa grenar på axeln. Rafacl, som i början icke hade gifvit akt på dem, blickade plötsligt öfverraskad efter dem och sade: oo Märkvärdigt, de kunna ej vara några af våra indianer; de bruna karlarne sc ut som öboar från Söderhafvet. — Det är äfven förhållandet, menade Bertrand. — Desterres har j ju nyligen från