Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1867, sida 2

— Framför allt, återtog Pertena lugnt, det han afbröt ett stycke skaladt rör och stack den saftiga märgen i munnen, — måste jag tillbakavisa den beskyllninsen att jag har hållit ett vapen mot dig. Jag bad dig endast om ett lån på femhundra dollars, och jag är öfvertygad att lu ej skall neka mig det. Hvar är såleles vapnet? Men om det verkligen finns, illade han nästan hånfullt, — så tror jag nästan att spetsen är slö mot min sida, — jag har åtminstone sjelf icke ännu märkt någon fara för mig. — Godt, sade Desterres efter några jgonblicks eftersinnande, — kom till mig afton i Lima, men efter klockan nio, örr träffar du mig inte i min bostad, och morgon är jag inte heller hemma. — Iar du inte pengarne här ute? Det )sesparade mig en tråkig ridt, ty jag ämade egentligen stanna här tills i morgon. — Kan du väl tro att jag har en sålan summa här ute på haciendan, sade Desterres, som ej ville hafva Pertena qvar sär öfver morgondagen, — tilltället gör jufven. — Nå väl, amigo, jag kommer. Men år man fråga hvem du väntar hit i morson? — Det är ingen hemlighet, — den remmande sångerskan. Hon ämnar beöka en fransysk familj härute och beser lå äfven min hacienda. (Forts)å I