några dagar förut, i det han nemligen på falskt namn af bokhållaren Johansson, hvilken förestått bundtmakare Forssell Co:s försäljning af pelsvaror å Göta Källare. tillnarrat sig en muff och två muffdiser. Detta bedrägeri blef dock icke åtaladt, sedan Johansson, genom polisens försorg, återfått sina varor. Vid förhöret i går postod Meijer, först att khan alldeles icke handlat bedrägligt; han hade visst icke utgifvit sig för någon annan. Titelaf brukspatron hade han icke sjelf tilldelat sig, utan hade bodmamsellen af artighet titulerat honom derför, och han å sin sida hade icke velat taga henne ur denna villfarelse. Strumporna hade han ärligt köpt på kredit, och framvisade för att styrka detta en räkning, utstäld på blett ,,A. Meijer-till ett belopp af 29 rdr 25 öre. Hvad historien om åkdonet beträffade, påstod han densamma vara ren dikt; någon sådan osanning hade han icke sagt. Denna berättelse ändrade Meijer dock sedermera, då han gjordes uppmärksam på att tvenne vittnen vid förhöret i polisen intygat motsatsen. Han påstod nu att han vid handeln af strumporna icke uppgifvit hvarken namn eller karakter, utan blott sagt att han vore kommissionär för en brukspatron ,Plata, hvilket namn vid upprepandet ändrades till Platen. Ivar denne person vore tillfinnandes kunde han dock icke närmare uppgifra, utan trodde blott att det var i närheten af Arvika eiler Arboga, och fick han några veckors anstånd, skulle han nog styrka att han med denna uppgitt icke for med osanning. På fråga hvyart strumporna tagit vägen, erkände M. att han under väntan på den rätte brukspatronens ankomst försålt desamma. Sedan Meijer ytterligare blifvit beträdd med tvetalan, bekände han slutligen att så tillgått som hr Lindberg upplyst, hvarefter rådhussrätten dömde M. att, enligt 22 kap. 1 8 strafflagen, böta 50 rår, hvilka tillfalla kronan, och att derjemte ersätta handl. Lindberg med råkningens belopp, 29 rdr 25 öre. — Åtal mot polistjensteman. Det af restauratören Carl Adolf Alsin mot poliskommi Wittboldt instämda mål angående yrkadt ansvar för olaglig häktning, förevar ånyo i går till vidare handläggning. De inkallade poliskonstaplarne AF 36 Andersson och 37 Gyllensvärd, hvilka verkstält den åtalade häktningen, hördes och upplyste att de visserligen häktat Alsin, men på förut mottagna order af poliskommissarien Wittboldt. Vid befallningens lemnande derom hade W. först tillsagt dem att försöka få saken uppgjord i godo, men om så icke kunde ske skulle de till polisvaktkontoret medföra Alsin. Då denne sednare icke velat ingå på någon uppgörelse af affären, eller att mot reversernas återsående lemna den af bundtmakare J. 0. Andersson köpta klädespels, hade de i droska medtagit Alsin till poliskontoret. Då rådhusrätten fann de båda konstaplarne icke kunna såsom vittne höras i målet, fick ett af Alsin inkalladt vittne handl. C. Hillberg derefter företräde och berättade denne att sedan han, som vid tillfället varit på besök hos A., vid poliskonstaplarnes ankomst ingått i ett närbeläget rum, derifrån han dock utgått på tillsägelse af Alsin samt sedermera varit närvarande vid dennes samtal med konstaplarne. På tillfrågan om Alsin ville ingå på att återlemna pelsen hade han nekat, hvarefter poliskonstaplarne sagt att de hade order att till kontoret medtaga AEn droska anskafrades derefter at Gyllensvärd då Alsin medföljt. Rådhusrätten, som icke fann skäl bifalla det af Alsin yrkade påstående att allmänna åklagaren skulle delgifvas handlingarne i målet ogillade tilllika det framstälda yrkandet att poliskommissarien Wittboldt måtte kännas skyldig att genast träda i äkte. För flera vittnens inkallande, uppsköts målet, på Alsins begäran till den 6 nästkommande Februari.