postanstalt vidare fortskaffade, hvilken befordran fastmer skall med ett särskildt (tyskt) porto betalas. Det är en ordentlig beskattning, alldeles ensam i sitt slag, alla dem, hvilkas post befordras genom Lubeck. Ännu för mindre än två år sedan uppgick denna skatt till 22 öre för hvart svenskt bref om ett lods vigt. Genom 1865 årg svensk-danska postfördrag har för svensk post, som befordras i sluten brefsäck, afgiften blifvit nedsatt i allmänhet till S danska skillingar pr 30 grammer eller i medeltal omkring 5102 öre pr enkelt ; bref, samt ytterligare till hälften deraf vid de tillfällen, då svenska postverket sjelf besörjer postens befordran till eller från Lubeck. Men äfven med nämnda, ganska betydliga nedittning uppgår för flera hundratusen bref denna afgift årligen till ett icke ringa belopp. Och en stat, hvilken sålunda gjort allt hvad på den ankonmer för att fördyra den korrespondens meljlan andra länder, som kunde söka sig en väg genom dess område, synes icke ega synnerligen gruni dade anspråk derpå att samma korrespondens skall reträdesvis taga den vägen, den enda, på hvilken en dylik extra beskattning ifrågakommer. Hvad här ofvan blifvit anfördt rörande vilkoren för sjelfva postutvexlingen i Lubeck. gäller naturligtvis lika mycket vintersom sommar-postföri gen. Hvad åter beträffar postför ler mindre snabbhet och säkerhet äfvensom sakens sinansiela sida i allmänhet, skola vi icke länge uppehålla oss vid frågan, hvilkendera orten, Str sund eller Travemände, må erbjuda större fö slar såsom utgångspunkt för en vintersjöpostförj bindelse. Vi anse det nemligen mest onskligt, att icke å någondera linien en dylik förbindelse behöfde underhållas. Det är naturligt att, då til j fälle är till daglig, lika snabb och lika billig postförsändning öfver Danmark, en direkt sjöpostförhindelse mellan svensk och tysk hamn endast två gånger i veckan skall tör sjelfva postutvexlingen blifva af jemförelsevis mycket ringa betydelse. Utan allt värde är den icke då, i händelse post sången öfver Danmark blir för någon kort tid afbruten, alltid finnes en dirckt väg öppen till och från kontinenten. Och hade Stralsundsposten vasatt i gång vintern 1864—1865, så skulle icke ismassorna vid Sprogö i nära åtta dagars tid lemnat Sverge utan all postförbindelse med fastlandet. Men denna, hufvudsakligen endast eventuela fördel är, synes oss, nog dyrt köpt med de offer, som denna postförings bestridande årligen kostar postkassan. Skulle i en framtid Wiener-traktatens bestämmelse härom kunna komma att upphäfvas och således för Sverge upphöra förpligtelsen att und hålla någon vinterpostfart på Pommern, tro viingalunda vara skäl att söka upp någon annan linie för upprättande derå af vinterpostföring. I sådant fall torde åtminstone kunna anstå dermed tilldess behofvet af en sådan anordning visat sig mera kännbart än hvad nu är händelsen. Skola åter 1815 års stadganden fortfarande förblifva gällande, och komme den föreslagna Stralsund-Arcona-banan till stånd, torde väl framdeles böra komma under öfvervägande, huruvida icke, då sålunda den skånsk-pommerska vinterpostfarten ej kunde undvikas, skäl vore att söka gifva den en större fullkomning och dermed ett ökadt värde, genom att utsträcka turerna till alla dagar: i veckan. Blefve sjölinien så kort, att densamma i medeltal kunde tillryggaläggas på 4 å 5 timmar, kunde måhända turerna så ordnas, att på samma dag fartyget ginge både fram och åter, hvarigenom tillökningen i kostnad för denna sjöpostföring blefve jemförelsevis mindre, men nyttan och inkomsterna deraf säkert skulle komma att i större mån tillväxa. i Af det föregående behagade läsaren finna, att: för närvarande det icke är särdeles mycket talar för sjöpostförbindelsens förläggande till Ystad—Traveminde, då sednast träffade aftal om den dagliga sjöpostförbindelsen Ystad-Stralsund! kan upphöra att vara gällande. Härmed vilja vi dock icke hafva sagt, att ej derförinnan Nunna inträffa omständigheter, som göra förslaget derom ! r. I Nordtyskmera autagligt än hvad det nu land hafva under sednaste tiden föregått så m. nga! stora och genomgripande ndringar, att alla, årven de närmaste följderna af dem ännu icke er med någon grad af sannolikhet kunna i förväg beräknas; och det är således temligen vanskligt att förutsäga, hvilken åtgärd som uti ifrägavarande afseende kan 3 å 4 år härefter vara den lämpligaste och ändamålsenligaste. Också är det ingenting, som påskyndar afgörandet af denna, åga. Det är först vid 1869 års utgång som nu ande svensk-preussiska postfördrag skall uppsägas, derest i en framtid man önskade upphöra med den dagliga sommarpostsöringen på Stralsund. Under tiden kan Lubeck hinna både besluta och fullborda sin Travemändebana. Det bör också under tiden kunna ädagalägga, om det är villigt i öfrigt göra någonting för att komma i direkt postförbindelse med Svor. Härmed synes: i främsta rummet fordras utt Låbeck på något ätt håller Sverge skadeslöst för den extra afgilt, till danska postverket, som Libeck ådragit den korrespondens, hvilken befordras öfver nämnda stad. Vidare lär med skäl kunna påyrkas, attLäöbeck deltager i kostnaden för sjöpostföringen, vida ej, på säll den åberopade författaren tyder, Preussen vilie öfvertaga detta ål Och slutligen är det nödvändigt att Lubeclt antingen sjelf kan, genom afslutande af ett postfördrag, bereda den svenska korrespondensen samnia förmåner, som den kan erhålla vid utvexling med Preussen, eller ock ställer säkerhet derför att, dessa förmåner komma vår breivexling tillyodo, utan hinder deraf att postutvexlingen försiggår i! Libeck. I Äfven härefter återstå visserligen förpligtelserna! i 1515 års traktat. Men Löbeckertörfattaren tror g veta att numera äfven Preussen skulle vara! båjdt för den dagliga sjöpostföringens förlärgande till linien Ystad— mdlnde; och i sådant fall) borde äfven Preussen finna sin fördel vid att liata åtminstone hvila tillämpningen af de h konde; bestämmelserna i Wienertraktaten. D : detta Preussens förmodade intresse för sjopostiöringens dragande öfver Lubeck står icke rätt väl tillsamman med det af Preussen nyligen fattade beslutet, att med Danmark deltaga i kostnaderna ör Korsöerfarten, så snart denna förlades från Llibeck till kicl. Men å en annan sida känna vi cke och kunna således ej bedöma de grunder Imbeckerförfattaren må hatva för sitt ant d År detta riktigt, lär Preussen icke unde lerom i behörig ordning göra framställning. Till dess eller i det minsta tills Lubeck verklin begynt byggandet af en Travemundebana samt öfrigt visat sig vilja göra något för det itrågavarande förslagets förverkligande, lärer en fortsatt liskussion i detta ämne med skäl kunna anses emligen ändamålslös. W. RB. r Saål Rättegångsoch Polissaker. Rådhaus rätten. Bedrägeri. Till rådh usrättens andra afdelning