Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1867, sida 2

de köparen kommer visst icke att rifva huset Ville derför icke bestrida förslaget i den kongl propositionen, emedan staten behöfver flera hus än den nu eger, och ansåg ej skäl vara att afhända sig byggnaden. Hr Lagercrantz upplyste rörande kostnaderna att enligt öfverintendenisembetets förslag reparationen skulle gå till 85,000 rdr utan inredning. hvilken sednare ensamt blifvit beräknad till 13,000 rdr eller tillsammans 98,000. Embetet hade derjemte inlemnat kostnadsförslag till nybyggnad at ett 4-våningshus, slutande sig på 105,000 rdr, och skillnaden var således ej större än att det sednare alternativet borde anses fördelaktigast, helst de hufvudsakligaste anmärkningarne mot den nuvarande byggnaden gällde grunden. Rörande lokalens användning hade telegrafstyrelsen upplyst, att den redan nu behöfde tre våningar och inom kort äfven den fjerde. För någon tid torde således äfven något annat verk der inrymmas, men då telegrafverket redan behöfde så stort utrymme vore bäst att åt detsamma upplåta det hela. — Hvad materialierna angick, så var meningen att inrymma dem på egendomens baksida inåt gården. — Propositionen remitterades till statsutskottet. Hr Dicksons motion om räntans fullkomliga frigifvande gaf frih. Sprengtporten anledning att erkänna räntans frihet vara en obestridlig fördel, kanske till och med nödvändig för det stora affärslifvet; men för industrien och jordbruket innebär den en fara, som lätt kan öfvergå till förtryck; ty de äro underkastade mycken ovisshet, dels genom felslagna skördar, dels genom lagar som man ej anat eller ens bort ana. Denna osäkerhet ökas ännu mera genom räntans frigifvande, då kapitalet utgör en oumbärlig agent i hvarje produktion. Räntans stegring minskar fastighetsvärdet, och om den går för långt, skall detta leda till en nödtvungen omflyttning af förmögenheten i landet, till en omstörtning. Troligen var det detta förhållande som föranledde förliden riksdag att medgifva räntans frihet för korta papper, men icke för inteckningar. Det var nu detta svaga skydd som motionären ville bortrycka. Han resonnerar som så, att det är fördelaktigare att kunna få låna till hvad pris som helst, än att icke få låna alls. Men den som kommit så långt, att han nödgas skaffa sig penningar på detta sätt, vore nära behofret att realisera sin egendom; och vid en sådan realisering skulle han förlora mer än han vunnit genom möjligheten att få låna. Frågan var af ömtålig natur, och följderna af den ifrågasatta åtgärden skulle bli svåra att ändra. Hr Schartau nekade icke att frågan om räntans igifvande i princip vore riktig, då hvarje annan näring är fri, och rikets ständer hade derför beslutit att den i allmänhet skulle vara fri. Men tidpunkten för detta beslut hade varit olyckligt vald; och tal. beklagade att en i öfrigt riktig grundsats blifvit tillämpad på en sådan tid, då räntan stegrats i stället för att sänkas. De enskilda bankerna hade derigenom väl erhållit en ganska vacker procent, men man borde ej lagstifta för de verk, som redan sitta vid de egyptiska köttgrytorna, utan för den stora mängden af folket. Uan tvifvel kommer räntan att ytterligare stegras, och det vore derför ej underligt om de som behöfva låna, fruktade detta nya förslag. Fastighetsegarnes ställning skall genom räntans frigifvande bli ännu sämre än förr. Men landets ställning är ej sådan, att den tål vid någon försämring, och det vore derför hjertlöst att införa något som skulle medföra ännu större trångmål. Visserligen heter det, att det är bättre att få låna mot hög ränta än att icke få låna alls; detta vore väl sannt, men talaren tviflade icke på att den, som nödgas betala sådan ränta, begår samma misstag som den, hvilken pantsätter sin silfversked för att skaffa sig bröd för dagen. Slutet blir ändå att han blir af med sin sked. På samma sätt skall fastighetsegaren, i händelse räntan blir fri, få gå som sparfven från axet. Afven hr Trolle bestridde motionen, som remitterades till lagutskottet. Derefter väcktes en mängd nya motioner, hvarå vi först i morgon kunna meddela förteckning. . Andra kammaren. Under dagens förmiddagsplenum blefvo ganska många, troligen omkring 100, motioner väckta.