RIKSDÅGEN. Plena den 28 Jan. Första kammaren. I första kammaren behandlades endast bordlagda k. propositioner. Den om anslag till statens jernvägsbyggnader gaf anledning till en diskussion, som öppnades af frih. Adam Iaab, som önskade mera sparsamhet vid anläggningen af jernvägarna och att man hellre måtte inskränka anslaget till Nordvestra stambanan än upplåna medel dertill. Frih: Sprengtporten ville ej att medlen skulle tagas utifrån, utan föreslog deras anskaffande genom ett subskriptionslån inom landet. Detta rönte motstånd från hr Schartau, som ansåg, att det ej ginge an att draga så mycket penningar ur allmänna rörelsen och att upptagande af ett utländskt lån vore en oundviklig olycka för att kunna fullborda banan, hvilket vore nödvönc Grefve II. IIAamilton ville, att, om ett utländskt lån Mafve nödvändigt, hela det för banans fullbordande behöfliga beloppet då måtte på en gång upptagas, men önskade helst, att behållningen af trafikinkomsterna måtte användas till fullbordande af Nordvestra banan och framtida fortsättande af de öfriga. Ett inhemskt lån i dessa tider voro blott en chimere. Hr JYarn fäste uppmärksamheten på det orimliga i att åtskilliga statens verk utlånade penningar mot 4)2 proc., under det staten upplånade penningar mot 9 proc. Frih. af Ugglas ville att trafikmedlen skulle ställas till K. M:ts dispotion för att användas till jernvägsbyggnaderna och likaledes de medel, som möjligen frigt kunde finnas tillgängliga. Önskade, att ej något utländskt Jån måtte behöfva upptagas, men om så blefve nödigt, borde det upptagas på en gång till fullbordande af Nordvestra och alla de återstående statsbenorna, hvarjemte upplåningen borde öfvaärlemnas åt regeringen. IIr Wallenberg ville äfven undvika lån och användande af trafikmedlen. Grefve Mörner förordade subskriptionslån inom landet, hvilket upplåningssätt ej skulle skada jordbr ukaren. Statsrådet Lagerstråle förfäktade, att man iakttagit all möjlig sparsamhet vid jernvi ägsanläggningarna. I fråga om den k. propositionen om rapenskatten ansågo frih. Adam Raab, hir Schartaw och Tornerhjebm, frih. Sprengtporten och grefve Mörner, att medlen borde anskaffas genom indirekt beskattning, hvaremot regeringens förslag att anlita både den indirekta och direkta beskattningen försvarades af statsrådet Lagercrantz. IIrr Wallenberg och Wern gåfvo den direkta beskattninande den k. propositionen om tillökning af bränvinstillverknings-afgiften, ansåg friherre Sprengtporten, att denna tillökning skulle konma att verka tryckande på producenten af sjelfva råämnet, d. v. jordbrukaren, oc h att det vore lämpligare att mr a utskänkningsafgisten och låta denna tillökning ingå direkt till staten. Statsrådet Lagercrantz betviflade. att i sådant fall den nuvarande kontrollen å utskänkningen skulle blifva tillräcklig, och försvarade för öfrigt regeringens Hr Schartau ansåg tillverknir gen redan r hårdt beskattad, men att, om en tillökning nödvändigt måste ske, bränvinstillverkningen då borde få ske under alla tider ret och tillvorkaren erhålla all möjlig lättnad vid skattens erläggande. Hr Casparsson uppträdde mot it känkningsafgistens höjande, hvilket blott skulle uppmuntra lönnkrögeriet. Andra kammaren. Andra kammaren har förenat sig om ett i första kammaren förut fattadt beslut om utseende af en talmanskonferens, dock så att närmare bestämmelser om densammas verksamhet skola uppgöras af det enskilda utskott, som blifvit tillsatt för utarbetande af ar betsordning. Val af konferensens ledamöter utsattes till Onsdagen. Det af första kammaren redan antagna förslaget om tillsättande af ett särskildt utskott för behandlingen af alla frågor rörande försvarsverket och dess omorganisering antogs äfven af andra kammaren efter en diskussion om huruvida de framkomna reorganisationsförslagen borde i uskildt eller tillfälligt utskott. Ur Björck sökte vindicera statsutskottets rätt att behandla här föreliggande frågor så snart deri äfven begärdes nåsot slags anslag. Talaren ansåg det nemligen ådligt att draga sådana frågor, som rörde ansiag, från statsutskottet, hvilket ensamt vore fullkomligt i stånd att känna hvilka tillgångar funnes till deras betäckande. Ett sär skildt utskott vore deremot icke alltid så noga med att öfverskrida befintliga tillgångar. Häremot uppträdde hufvudsakligen hrr Staaff och Hedlund. Dessa talare kunde icke inse det vådliga i att öfverlemna behandlingen af frågor, som stå i samband med något slags ansl till särskilda utskott. Man berde tvertom genast stadga såsom grundsats att, sådana vidlyftiga organisationsförslag, som här vore i fråga, alltid borde hänskjutas till de af grundlagen tillåtna särskilda utskotten, så snart