Den 26 Januari. Den andra kammaren har haft plenum på f. m. i dag från kl. 10 till omkring 1,3. Detta plenum har varit rätt lifvadt. Prof. Ribbings bordlagda motion rörande pensionering af rikets presterskap framkallade en debatt, derunder många vigtiga principfrägor rörande statskyrkan bragtes på tal. Det var blott att beklaga, det den målsman för statskyrkan, som bordt känna sig i första rummet manad att upptaga den handske, som här utkastades, var förhindrad att det göra, tillfölje af sin egenskap af kammarens talman. Antagligt är ock, att om detta ej varit fallet, hade debatten blifvit ännu allvarsammare än den blef. Det är ej angenämt att framkomma med satser, som gälla en sak, hvilken ej har några tillräckligt kraftiga försvarare. Många förut väckta motioner blefvo till olika utskott remitterade, och allt gick sin jemna gång intilldess en motion af häradshöfding Hessle föranledde något bråk, som hade till resultat, att talmannen, genom en oriktigt uppställd proposition med kontraproposition, framkallade ett mot grundlagen stridande beslut från kammarens sida. Hr IIessles motion blef nemligen förkastad utan remiss, hvartill kammaren, sådana omständigheterna nu voro, icke egde rättighet. Det skall blifva eget se om hr Hessle låter sig härmed nöja. — Såväl dessa som åtskilliga andra saker röja, att talmannen ännu är något ovan, eller kanske snarare att han är för mycket van vid ordförandeskapet i domkapitlet. Äfven traditionerna från det förra presteståndet hafva väl gjort sitt till att förvilla hans uppfattning. Det är också gifvet, att talmanskapet i en riksförsamling räfver, det man gjort sig väl hemmastadd i grundlagen. Sedan de äldre bordlagda motionerna blifvit remitterade, började man afgifva nya motioner, hvaribland flera voro af ganska genomgripande beskaffenhet. Dit hörde utan tvifvel den af Handelstidningens utgifvare hr Hedlund väckta motion rörande ombildning af rikets försvarsväsen. Den af hr Witt väckta motionen om afskaflande af prygelstraffet framkallade en förklaring från h. exc. justitiestatsministers, hvilken ledde dertill, att så väl motionären, som de, hvilka med honom instämt, hir John Ericson och Svensön, läto motionen falla. Det var ett första och i sanning rätt vackert exempel på nyttan af regeringsledamöternas närvaro i riksförsamlingen. Kammarens medlemmar äro till nästa Måndag (Carlsdagen) kl. 4,9 inbjudna till bal och sup hos DD. MM. konungen och drottningen. Jag antager att de flesta, om ej annat än af nyfikenhet, hörsamma den emottagna nådiga bjudningen.