Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1867, sida 1

Konstenthusiasmen hade intagit de varmblodiga sydländningarne. Man hade reqrirerat militärmusik samt till och med improriserat ett fackeltäg, som rörde sig utför gatan, åtföljdt af tusendetals personer, samt stannade utanför hotellet; korteligen, hela Lima var utom sig och bar den nya stjernan på teaterbimlen på sina händer. Medan Limas innevänare jublade och strödde blommor tör den firade fremlingen, sörbereddes en fullkomligt olika scen med andra fremlingar i Peru. Den peruanska briggen ,La läbertad hade lyckligt anländt med sin menniskolast till Callaos redd, efter en jemförelsevis kort resa. Likväl hade de arma öboarne nödgats tillbringa flera veckor på fartyget och slutligen till och med lidit vattenbrist, ty fartyg, som komma från Söderhafsöarne, kunna aldrig styra direkte på amerikanska kusten, ehuru afståndet då icke skulle blifva så stort. Icke blott den oafbrutna passadvinden hindrar dem derifrån, utan äfven den beständiga konträra strömmen, som oafbrutet går från öster till vester i Stilla hafvet och inom tropikerna. Alla sådana fartyg således, som ej med ångkraft kunna arbeta emot vind och ström, äro tvungna. att först hålla af långt söderut, ända till de föränderliga vindarnes region, från 30 till 35 grader sydlig bredd. Der finns ingen beständig ström, och äfven vinden är gynnsammare, tilldess de slutligen hinna till närheten af chileniska kusten, der, utom under ett par månader, en konstant sydlig vind förekommer, med hvilken de lätt och hastigt kunna uppnå den peruanska kusten. ö