Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1867, sida 2

ligen kunna vara gemensamma mellan hrilka förnuftiga varelser som helst, är det likväl olika med älskande. Mellan dem är intet ämne slutadt, intet meddelande ens gjordt, förrän det blifvit gjordt åtminstone tjugo gånger. Imcys giftermål, det oupphörliga och billiga undret bland dem alla, utgjorde naturligtvis ett bland de första ämnena för de ålskandes samtal, och Elinors särskilda kännedom om hvar och en gjorde att det föreföll henne, i alla afscenden, som en af de mest utomordentliga och oförklarliga omständigheter hon någonsin hört. Huru de, så att säga, blifvit kastade tillsammans, och genom hvad dragningskraft Robert blifvit förledd att gifta sig med en flicka, om hvilkens skönhet bon sjelf hört honom tala utan någon beundran, — en flicka till på köpet redan förlofvad med hans bror och för hvilkens skull denne bror blifvit förskjuten af sin familj, — det öfvergick hennes förstånd. För hennes eget hjerta var det en angenäm sak, för hennes inbillning var det till och med löjligt, men för hennes förnuft, hennes omdöme, var det en riktig gåta. Edward kunde endast försöka en förklaring genom den förmodan, att den enes fåfänga, vid deras första tillfälliga möte, kanske blifvit så uppeg gad af den andras smicker, att det småningom ledt till allt det öfriga. Elinor påminde sig hvad Robert sagt henne i Harley Street angående sin tanke om hvad hans egen mellankomst i brodrens affärer kunde. hafva gjort, om den blifvit tillämpad i tid. IIon upprepade det för Edward. — Det var just Jikt Robert, anmärkte