and och känsla ). (Öfversättring fråa Engelskan.) Men hlinor — hur skall man kunna peskrifva hennes känslor? Från det ögonblick hon hört, att Lucy var gift med en annan och att Edward var fri, tills det han rättfärdigade de förhoppningar, som ögonblickligen följt, var hon ömsevis allt annat än lugn. Men då hon fann hvarje tvifvel, hvarje oro förjagad, jemförde sin ställning med hvad den så nyss varit, — såg honom på ett hederligt sätt löst från sin förra förbindelse, — såg honom ögon blickligen begagna sig af sin befrielse a vända sig till henne sjelf och förklara en — kärlek så öm, så trofast, som hon alltid trott den vara, — öfverväldigades, neduycktes hon af sin egen lycksalighet, och så böjdt menniskans sinne än är att lätt blifva förtroligt med hvarje förändring till det bättre, fordrådes det likväl flera timmar innan hennes hjerta blef lugnt. Edward var nu fästad vid villan åtminstone för en vecka, ty hvilka andra anspråk än kunde göras på honom, var det omöjligt att mindre än en vecka kunde egnas åt njutningen af Flinors sällskap, eller räcka till att säga hälften af hvad som måste sägas om det förflutna, det närvarande och framtiden, ty ehuru några timmar, tillbragta med det hårda arbetet att oupphörligt tala, äro nog till afhandlandet af flera ämnen än som verkXx SC H-T. N:o 21