Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1867, sida 2

f-411501 VVD fdlU0 Cler Vafctso, HVIIKCt, maligt hans förmenands, skulle betydligt ipphjelpa näringskällorna i ryska Tinnmarken. : Göteborg den 28 Jan. En blick på utskottsvalen synes icke emna något tvifvel öfrigt derom att den örsta folkvalda svenska riksförsamlingen skall blifva ett uttryck af landets tänkett. Första kammaren har icke mindre in den andra bidragit till att majoriteten nom dessa utskott består af mön, tillgifra det nya statsskicket och sramätskridanlets idcer. Någon skiljaktighet i detta hänscende är svårligen att spåra mellan begge kamrarne. Kommer det så att fortjura — och till denna förhoppning är man berättigad, då riksförsamlingens båda afdelningar utgått, om än på olika vägar, ur samma källa: nationens vilja — så undslipper vår representation de slitningar, som i nästan alla länder med ett tvåkammarsystem, der den ene kammarens sammansättning hvilar på helt andra principer än den andras, plägar försvåra och stundom alldeles förlama den lagstiftande verksamheten. Redan detta är ett godt förebud af stor betydelse. Då man erfor, att diskussionerna inom första kammaren hade öppnats med ett mot regeringen riktadt häftigt utfall af hr grefyc Henning Hamilton, var man frestad tro, alt den förre chefen för det konservativa partiet å riddarhuset hade nog diplomali qvar för att icke göra ett sådant anlopp utan att vara väl rustad med skäl och ega ett någorlunda starkt ryggstöd i en kohort af likasinnade. Men man misstog sig såväl i det sednare som i det förra. Ingen, som är känd för att tillhöra det parti, hvilket i December 1865 spekulerade på ministerens störtande, för att tränga sig sjelft till statsrodret, har inkommit i utskottet, och det försäkras nu, att den fraktion i första kammaren, hvars första man hr grefve Henning Hamilton är, icke har att förfoga öfver mer än omkring 25 röster på sin höjd. Det nederlag, som oppositionspartiet quand meme sålunda lidit, delar det med protektionisterna, hvilka skulle blifvit alldeles orepresenterade inom utskottet, om man icke, för att bereda dem ett oskadligt tillfälle att der göra sig hörda, invalt ett par af dem i bevillningsutskottet. Dagligt Allehanda erkänner i en sorglustig artikel protektionisternas nederlag och afsäger sig med så godt humör, som omständigheterna medgifva, de bålstora förhoppningar hon förut för skyddssystemet hyste på den innevarande riksdagens verksamhet. Rörande de närmare omständigheterna vid utskottsvalen läser man i Aftonbladet följande: Att lemna en fullständig redogörelse för alla de konferenser och öfve ing. som föregått utskottsvalen, i ick jligt, då en del af dessa naturligtvis varit af mera enskild karakter. Några antydningar om hvad som förelupit torde likväl här vara på sin Fp . Vid uppgörandet af första kammarens utskottsistor uppställdes såsom uttryckligt program, att konstitutionsoch bevillnings-utskotten skulle så besttas att från det förra utskottet icke skulle framkomma några anmärkningar med hänsyn till regeringens redan vidtagna åtgärder i afseende äÄ tullfrågorna och 1 bevillningsutskottet ej några örslag om återgång i tullagstiftningen, synnerlii afseende å lifsmedelstullarne. Den åsigt 2:jorde sig vid de hållna konferenserna gällande, itt man vid denna riksdag borde i allmänhet emna tullagstiftningen, för såvidt den afser eller innebär s. k. skydd för de inhemska näringarne, helt och hållet oberörd. Det visade sig vid valen, itt den fraktion inom kammaren, som icke ville viträda detta program, icke räknade fullt trettio ster. I andra kammaren torde det röstetal, med hvilket hr Medin gick in i bevillningsutskottet, eller jä röster, kunna betraktas såsom det allrahögsta intal medlemmar, som den protektionistiska sidan knar inom denna församling. Då hr Sandstedt, len andre protektionisten, som lyckades inkomma bevillningsutskottet, endast bragte det till 61 röter och protektionisternas å kandidater såom frih. Schultzenheim m. fl. icke ens nådde vämnda sifira, är det antagligt, att hr Medin ej völl några röster äfven från motsidan, af ledamöer, som anse det numera icke möta någon beänklighet att låta minoriteten få in en och annan epresentant i utskotten. Det företer sig nemliren nu en väsentlig olikhet i utskottens ställning mot tilljörene. I ståndsriksdagen, der utskotten, ederbörligen förstärkta, voro den i en så stor nängd frågor i sista hand beslutande korporatioen, måste den största vigt läggas på hvarje röst nom desamma, och det var dertöre naturligt. att len sida, som vid valen i hvarje särskildt stånd ade öfverhand, gjorde sitt yttersta för att föreygga det någon motståndare insläpptes i utskoten. Numera, då kamrarne in corpore afgöra alla rågor, hafra utskotten blifvit hvad de böra vara, ndast utredande fördelningar af representationen. )et är dersöre icke blott ingen olägenhet vid, utan et kan tvärtom anses fördelaktigt, att minoriteen i kamrarne i utskotten erhåller en eller annan epresentant, som der kan utveekla och försvara ess åsigter, och om de så finna för godt, få dem åsom reservationer underställda kamrarnes pröfing. Vi finna således icke ringaste anledning att eklaga, att den bristande sammanhållningen vid ndra kammarens val till bevillningautskottet dit förde ett par protektionister, de ofvannämnde rr Medin och Sandstedt. . Inom andra kammaren segrade för öfrigt i allvänhet den förslagslista, som hade blifvit uppjord af den för några dagar sedan omtalade kovit6, som blef resultatet af de under hr Nils Larsons ordförandeskap hållna sammankomsterna å otel de Suåhde. Sammanhållningen kring dessa listor var utan tvifvel större än man kunat hafya anledning förmoda inom en församling, om s. gången sammanträdde och der man nu hunnit så föga lära känna hvarandra. En 1 annan i sista stund företagen förändring och ågra bearbetningar från särskilda kotterier för2 — 1 Rena AK A