ICOTCIICS-. — Hon är en kokett, en genomdrifven kokett, hviskade han till sig sjelf, — och jag fruktar att hon icke ens har något hjerta. Jag vill icke återse henne, — utom på scenen; men i hennes grannskap vågar jag migicke mera, ty myggan fladdrar så länge kring ljuset tills hon förbränner vingarne, och jag för min del är icke sinnad att spänna mig framför hennes triumfvagn likasom andra. Med detta fasta beslut gick han utför gatan, men funderade likväl huru hon skulle emottaga honom, nästa gång han träffade henne.