Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1867, sida 1

och de skola arbeta här i denna torra, brännande jord? Det är något som dei sitt hemland icke ens hafva försökt i skuggan af sina palmer. — Allt kan läras, sade Desterres, — i hvarje fall måste de härda ut under de åtta år, som deras kontrakt föreskrifver, sedermera kunna de ju återvända till sitt hemland och återkomma som kapitalister. Om denna affär lyckas, kan den hafva de välsignelserikaste följder för Peru. Lydia hade under tystnad observerat de båda minnen medan de samtalade; nu sade hon till Rafael: oo Om ni dröjer litet, sennor, kan ni snart få förnya en annan skeppsbekantskap. Bennor Stjerna? frågade Rafael, och ett leende spelade dervid omkring hans läppar. — Vår dansk, bekräftade sennoritan. — Han är ännu densamma; oförbätterlig. — Och ni? — åäfven densamma, log Lydia, — för alla mina reskamrater. — Jag beklagar verkligen, sennorita, att jag i dag nödgas afböja er vänliga inbjudning. Men om ni tillåter mig att få förnya mitt besök — — — Jag tar er på orden, utbrast Lydia hastigt, och då ban efter en bugning ämnade aflägsna sig, följde hon honom till dörren, räckte honom der handen, och medan han kände en lätt tryckning af densamma, hviskade hon: — Vi förblifva bundsförvandter, — samt tillade derefter högt: — Vi återse ju hvarandra snart, sennor! Rafael gick utför trappan likasom i en