Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1867, sida 1

DiDiDi —5 :.—— — — — Uen jag begriper ej, sade Rafael efter en mera höflig än hjertlig bugning, — huru ni har hunnit hit från Chorillos; — så hastigt följa väl icke tågen efter hvarandra! — Nej, log Desterres, — men saken är den att vi hafva farit med samma tåg, ehuru i olika kuper, samt att jag blifvit uppehållen genom blommorna, anuars hade lvi troligtvis samtidigt inträffat hos sennosritan. Men ämnar ni redan gå? Jag skulle I blifva förtvislad om jag har stört er. Rafael hade stigit upp och fattat sin hatt. Afven Lydia betraktade honom frägande. — Jag har mycket att uträtte, sade han, — och hade egentligen stigit hit upp, endast för att underrätta mig om sennoritans befinnande. Till min glädjo har Jag nu öfvertygat mig att hon befinner sig väl. — Far ni kanske ned till Callao nu? — Jag? Nej. — Hvarför? Jag trodde att alla menniskor äminade sig till Callao i dag, — ty den förssta kulistransporten af söderhafsöboar har snlupit i hamnen, och man är ganska nyfiken att se dessa menniskor. — Söderhafsöboar? frågade Rafael förvånad. — Har ni inte hört talas derom? Ja visst, öboar från åtskilliga ögrupper i Söderhafvet; jag vet ej riktigt från hvilka. Man vill försöka att begagna dem här såsom arbetare. Jag tänker sjelf fara dit ned och uppgöra kontrakt med ett par dussin af dem. Emedan det är ett första försök, bör man få dem billigt nog. — Arma menniskor, suckade Rafael, —