Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1867, sida 3

—— Hansson, att Rack syntes honor vara samme per: son, som våldfört sig å Andersaoeon. Så På begäran af Rask voro äfven några andra personer inkallade, hvilka skulle kunna intyga, att shan vid ifrågavarande tid legat till sängs frin bostad, men enär dessa voro gg hos Andersson fingo de ej vittna i saken. Ävenne af dem, anställde som pigor hos Andersson; visade stora sympathier för Rask och läto förstå att de hyste sen serdeles god tanke om denne stråtröfvare. För åtskilliga upplysningars vinnande och en persons hörande, söm är boende: på annan ort, uppsköts undersökningen. till den 15 nästa Februari. 3 — Den 18 dennes omkring kl. 9 på aftonen hade en piga gått ned i sin husbondes källare i huset n:o 13 vid Södra Larmgatan för att efterse något. Då hon kom. i källaren, som är afdelad medelst en vägg af spjelar i tvenne rum, blef hon förvånad öfver att finna en bop buteljer vara slyttade från den inre i den yttre källaren: Hon såg sig derför omkring och bemärkte i detsamma att en okänd karl befann sig der. Bestört häröfvör skyndade hon ur källaren, dervid karlen följde hastigt efter, men hon var dock rask och beslutsam nog att slå igen dörren, för att hindra hang flykt; Den instängde gästen sökte väl att få upp dörren, men hon spjernade emot och ropade på hjelp, då en annan piga kom tillstädes, hvärefter de båda flickorna höllo tappert ut tills några andra personer infunno sig, då karlen blef utsläppt och afförd till polisvakten, der han igenkändes vara för stöld straffade ynglingen: Oarl Gustaf Lundgren. Af vinbuteljerna saknades 2:ne mell champagne som han troligtvis tömt under det han gästat i källaren. Vid förbör med Lundgren i Måndags inför poliskammaren nekade han dock härtill eller att Han gått ned i källaren för att stjäla. Som han icke haft någon bostad hade han begifvit sig dit för att ligga der öfver natten. Då han funnit 2:ne spjelar vara lösa hade han böjt undan dessa och gått in i den inre källaren, derifrån han flyttat ut buteljerna, för att bereda sig nattläger. -Hvarför han äfven tagit ned buteljer från en hyllakunde han dock ej förklara på annat sätt, än att han icke kunnat se att dessa stodo på ett sådant ställe, Målet remitterades och Lundgren insattes i cellfängelset. t — En för snatteri straffad yngling, Carl Fradrik Larsson Kryger, hade den 23 dennes i sällskap med en yngling Vid namn Johan Ludvig Pettersson besökt huset N:o 14 vid Vallgatan, för att såsom de sedermera uppgifvit sälja synålar. Härvid bemärkte de att en större gräddkanna af nysilfver stod i ett öppet fönster till ett skafferi i förstugan. Fastän fönstret är högt från golfvet beslöts dock att våga försöket att åtkommå kannan, hvilket äfven lyckades, ty Kryger knep den Derefter skickades Pettersson ut att sälja kannan, som utbjöds till 2 rdr, fastän den är värd 15 rdr, men då blef Pettersson på misstanka om att ej ha ärligt fått den, anhållen och öfverlemnades åt polisen, som äfven häktade Kryger. Kanran tjllhörde m:ll Maria Flodbeck. Inställde i Thorsdags hos poliskammaren erkände båda sin brottslighet, men förnekade att ha tiligripit en thekanna, som vid ett annat tillfälle bortkommit på samma ställe. Då såväl Kryger som Pettersson siknade bostad blefvo de afförde till häktet, för att der afbida sakens handläggning vid rådhusrätten. — Hemmasonen Aug. Andersson från gården Karlhed i Björlanda socken på Hisingön hade den 14 dennes haft en rå kohud liggande i ett magasin vid Torggatan, men när huden skulle afhemtas var den borta. Af förekommen anledning misstänktes för stölden hemmansbrukaren Erik Ändersson från gården Löfsta i Thorsby socken, men han nekade härtill, dock fick man gnart reda på att han sålt huden till en läderhandlare för 7 rdr. Tillfölje häraf var Erik Andersson sistl. Tisdag uppkallad i poliskammaren. — Han hade en väl ihopkokad historia att meddela härom. Huden hade han fått genom misstag. — En bekant vid namn Samaci Hansson, som han träffat på torget, hade anmodat bonom att sälja en dylik hud, hvilken Hansson skulle inlägga i samma magasin och Andersson få afhemta der. Han. hade derför tagit den der liggande huden, i tanka att den tillhörde Hansson och fått af en lälerhandlare hvad Hansson: forärat för densamma eller 7 rdr. Först då han sedermera hemkommit och erbjudit Hansson penningarne, hade denne omtalat att Hansson tagit sin kohud med sig hem och afyttrat den till en granne. Andersson iheropade Hansson som vittne på sannfärdigheten vf hvad han uppgifvit och Hansson var äfven ett zodt vittne, ty han uppläste nästan som en lexa vad kamraten förut berättat. Erihk Andersson erbjöd sig att ersätta målseg. ed de 7 rdr han fått för huden, hvarmed denne rklarade sig nöjd, men poliskammaren remif ade dock saken till rådhusrätten, hyaremellc Erik Andersson tilläts att få vara på fri fot. — En hemmason från landet vid namn 5 Börjesson skulle i Tisdags flytta vde der han logerade, då en okänd ks g och utan att vara anmodad fatta ör att såsom det tycktes välvilligt bäfsigten härmed var dock en helt an amma man bråkade med slädan sta len ned i densamma och stal ett tehöll 1 . kaffe, 1 44. socker ändstickor. Hans knep bemär versoner och seende sig vara u. ig undan in i portgången, der et från sig. Hau blef fasttas )oliskonstapel och befanns Hans Johansson. Inför poliskammaren i Transson, att ärligare karl Jans beteende vid slädan lock tvertom. Sedan de; Iragelsen, intygat riktighe fohansson, hvilken saknad. et och målet hänsköts till — Hustru Laura Elev. år tilltalad för stöld af åts! won i Tisdags tillgripit å en 7-i Nya Haga. Från slagteriidkaren Olaus LI-e. sso tulit 1 lärftsskjorta och 1 handduk samt frå ustru Östberg 2 bomullsdukar, som Hast inlagt ett knyte, men hon har icke ned från vinde tan anträffades der. På fråga hvad hon hade tt beställa å vinden, erhölls det svar, att hon odde i huset, hvarför det ej vore underligt att on besökte ett sådant ställe; derjemte var hon ; oförskämd att fråga om hon generade någon enom sitt besök. Sedan det blifvit upplyst, att on icke var boende i huset, ÅÅ en polisonstapel, srde den okända hyresgästen. Laura I p on sökt e se a nämnde I 1ÖPHGa FR TTR ögt upp oll I vinden. Här fick hon Ett så äftigt anfa umatism i benen, att hon måte sätta sig, erunder en af husfolket kom tilltädes och påstod att hon stulit de nämnda pers edlarne, men dertill var hon alldeles og) ldig. Då hon äfven var angifven för fylleri den 19 stl. December, remitterades båda målen i ett sammanhang till rådhusrätten, och tilläts Laura ast att under tiden vistas på fri fot. 3 — CGötohorgs Rörs don 28 2