Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1867, sida 2

lats, han sitter på en mattbelagd estrad ned riddarhussekreteraren på venstra sian af bordet, alldeles som förr. Ur grefen är klädd helt civilt, i bonjour och vart halsduk, och västen är hopknäppt nda upp under hakan. Hr grefven får m ej längre höra den långa allokutionen: ögvälborne hr grefve och landtmarskalk, tan helt enkelt: hr talman, eller af nå-on mycket artig ledamot: hr grefve och alman. Till höger om honom är ,, ministeräänken, d. v. s. stolar af den i salen förecommande formen, på hvilka konungens ådgifvare taga plats, när de så önska. 3akom denne ministerbänk sitta baron Bildt, baron De Geer, hr Schartau, hr Wallenberg o. s. v. till och med grefve Ienning Hamilton. Sedan ser man öfver ill talmannens venstra sida, och der sitta zeneral Klint, åtskilliga godsoch bruksgare, bland hvilka Ax. Dickson och Af: onbladets f. d. utgifvare hr Bergstedt ända ill assessor Gegerfelt m. fl, som sitta på le nedersta stolarne å den sakta sluttande umfiteatern. Kammaren är ej stor, men lock tillräcklig, och vid estradens slut ser nan en nedgång till ,,våningen inunder— också alldeles säsom på riddarhuset. Hvart man ser, idel bekanta! Grefve Mörher, friherrarne C. A. och A. C. Raab, hr lallenborg och hr Tornerhjelm, hr Lagertanta och hr Bennich och så många anlra, t. ex. presteståndets besvärjare, riksekivarien Nordström, grundlagsprofessorn Rydin, icke till förglömmandes biskop Björck. Platserna äro tillräckliga, äfven ör en så bastant corpus som den hvaröfver en viss rektor disponerar, och den mörkröda merino-klädseln på stolarne, samt len öfriga inredningen i enkel, ren stil ge it det hela en prägel af allvar och komort. Mellan stolraderna äro gångar och dessa tjocka rotmattor lagda, så att stesen af vissa oroliga herrar, som ej Kunna sitta stilla — välbekanta ,,gångare gode från riddarhuset — omöjligen kunna störa le stillasittande kammarfilosoferne. Samma ovana har man äfven här, att då en taare, som är placerad på någondera sidan om landtmarskalken, anmäler sig, man rusar fråm och skockar sig kring denne talare, t. ex. som här om middagen kring grosshandlaren Schartau, som, förbryllad öfver att bli föremål för så mycken uppmärksamhet, vid ingången kom af sig och kallade talmannen för högvälborne hr grefve och landtmarskalk, Precis som öm han i all sin dar inte gjort annat än hört till Ridderskapet och Adeln. Det hände just när han väckte sin motion om förhöjd importtull på kaffe, socker och tobak, en motion som tydligen mottogs med blandade känslor af representanterne. Tänk om artilleri-kapten Brakel varit med, hur han skulle ha understödt hr Schartau, ban vurmade ju på höjda tullsatser å kaffe och socker, för att kunna skaffa oss en riktigt stor flotta! — Ännu en likhet med riddarhuset, den hade jag så när glömt bort: åhörarne på läktaren se ledamöterne blott på ryggen; till all lycka är flertalet af ryggarne väl bekanta för tidningsreförenterne. Andra kammaren är större än den första och ser i allo trefligare ut, ehuru inredningen är lika den i första kammaren. Biskop Sundberg, en gråhårig, reslig man med ännu ungdomligt ansigte, thronar här i talarestolen. Borta äro guldkorset och prestkragarne, han också är klädd i bonjour och har svart haladuk Sekreteraren, herr Husberg, sitter vid ett serskildt bord. Till höger är ministerbänken, som ofta är tätt besatt. Till venster om talmannen sitter ena hälften af Stockholms representanter, först herr Hierta, så frih. Gripenstedt, frih. Liljenerantz, kommersrådet Sjöberg 0. 3. v, till höger folkskoleinspektorn MNeijerberg m. fl. sedan representanterne för Stockholms län o. s. v.; sedan följa i tre stobrader, med gångar mellan dem, de öfriga. . Göteborgs stads representanter sitta i ljerde raden tvärs från talmansstolen, och så att hrr Lindström och Björck sitta ytterst vid ena sidan af stora gången, hrr Hedlund och Wijk ytterst på den motsatta sidan. Herr talman eller blott talman säger här den talare som anmäler sig; och herr Anders Andersson eller herr Per Nilsson uppropar talmannen den anmälde. Det låter verkligen lite underligt, nu att börja med, att höra titeln herre framför t. ex. Ola Bosson Olsson 0. 8. yå men örat vänjer sig snart dervid och .det skall ej dröja länge förr än man tycker att det är som det skall vara. Tidningsreferenterne hafva här serskilta platser på en afskrankad läktare, hvars återstående del skall vara afsedd för diplomatiska kåren, men hittills har den varit befolkad af herrar kreti et pleti samt ledamöter af första kamnaren, som velat afhöra förhandlingarne. Referenterne ha här den fördelen att kunna se kammarens medlemmar i ansigtet och följaktligen bättre höra deras föredrag. Långt bort i fonden af hvärje kammare är en parleur eller ett pratställe, der representanterne kunna träffa vänner och bekanta, och platsen är rätt mycket begagnad. Ofyanpå denna parleur är läktaren för åhörarne belägen, och desse se således de allra flesta. representanterne blott på ryggen. — Biskop Sundberg är naturligtvis ännu ej varm i kläderna på talmansstolen, men det dröjer ej länge förr