kunna sin dom, som lydde på 25 rdrs böter för , I hvardera för öfvadt hazardspel. Jemförelsen s r sig sjelf. 1 Egentligen skulle vi nu ge oss utaf ifrån staden, men vi stannade öfver nästa dag för att ärven skåda lifvet på klubben-eller Societeten. Sexdags infunno vi oss der. Vid ett utaf smäbor-J! den sutto ett par gamla hederliga borgare, hvil-, kas ansigten hade ungefär samma färg som del: toddar-, hvarur de smuttade. Vi slogo oss ned: vid ett annat bord i afvaktan på qvälleng nåjen.: Om en stund började kunderna komma, i sidoruml men tändes ljusen på spelborden, och man märkte J! att någonting skulle blifva utaf. Inom kort var su ett spelbord i gång. Derl sutto vid första spel1 ( : n 4 j ; bordet en pensionerad militär, en f. d. handlande, som 3 gånger gjort konkurs, och 2:ne medelålders handtverkare, hvilka nyligen blifvit invalde ibland stadsfullmäktige och derföre njöto ett visst anseende. Dessa 4 herrar skulle börja en liten prifie. F. d. handlanden ville nödvändigt hafva hög point, men f. d. kaptenen protesterade och menade på, att man väl kunde ha roligt utaf hälften så stor point som f. d. handelsmannen föreslog. Saken hemställdes likväl till herrar stadsfullmäktiges utlåtande, och de tillstyrkte bifall till hvad farbror. handelsmannen föreslagit. Nå, lass basen, skrattar bäst som skrattar sist, sade f. d. kaptenen. Spelet började. Begge fördettingarne voro ganska skickliga spelare, deremot voro begge stadsfullmäktige temmeligen ovana och gjorde derföre flera feldrag. Alltnog: Spelet gick sin gilla gång, och jemt då f. d. handlanden fick någon af fullmäktige till medspelare, sååtappade han. Ju mer han tappade, ju ifrigare blef ban att få parera; man grälade och svor, men slutade så der i rättan tid, d. v. s. efter 3 timmars spelning. Kapitenen vann 2:ne tior, och lika mycket förlorade den trefaldige cessionanten; de öfriga kommo temligen helskinnade ifrån affären. V. d. handelsmannen tyckte det vara ledsamt att gå hem så tidigt, han ville dränka sitt missmod i en grundelig toddy, fors ut i stora rummet, fick fatt i några yngre borgare, som inbjödo farbror på ett glas. Efter 2 timmars svirrande skulle han gå hem. Man följde I honom till hans port, hvilken upplåstes med följeslagarnes tillhjelp, mannen stramlade utaf in. Han hade en liten vindsvåning på 2 rum och kök för sig, hustru och 4 minderåriga barn. Inkommen till hustrun, började han gräla på sin kära hälft för det qvällsvarden ej var i ordning, för det att porten ej var öppen, då han kom och för all ting. Slutet blef att hustrun började gråta och i sitt sinne förbanna kortspelet, klubben och superiet, hvilka alla tre samverkat att förstöra hennes man, affärerna och den äktenskapliga lyckan. Neflexionerna göra sig sjelfve, käre läsare! Vi spara dem så länge, packa ihop våra saker och ge oss utaf åt landet, för att erfara, om spelet äfven der kan hafva lika olyckliga följder, som dem vi i staden bevittnat. Vi voro bjndna på kaffe i prostgården. Vi voro der kl. half 4, ty på landet dricker man tidigt kaffe. Gästerna började komma. Afpelsningen skedde i pastorns embetsrum. Så snart kaffet var intaget, ställdes spelborden i ordning i det nyssnämnda och ett inre rum. Prestfar hade alltid varit en riddare af kortleken och följt med sin tid ifrån ,träkarl ochVira-. till :remiss, torrwist och nu slutligen ,,Prifte. Äfven på landet spelar-man ogerna något annat än Prifle, ty ,.det beror så mycket på välspelning och är något att tänka på. Det blef i inre rummet ett spelbord. Prestfar ville gerna vara med, blef 5:e man och sick först sitta. Man talade aldrig om pointen, ty den är på förhand bestämd lika omsorgsfullt, som tionden till presten. När det led litet längrei in på aftonen kom en bonde och begärde presten s) i socknebud. Här blef att strida emellan, val och qpal resultatet blef, såsom vi hörde yresten yttra till bonden ute i förstun: ,IKom hit i morgon bittida, så skall jag följa med dig till. gummant. I yttre rummet sutto vid ett rundt bord: klockaren, kommissarien, en inspektor, 2:ne bruksbokhållare och 2:ne scholares och spelte ,,ramms, Pointen var här ganska obetydlig, men alla fingo lof att spela. Så fortgick hela aftonen, tills klockan 10, då supå bjöds. Åfven här på landet kunde man ej märka att någon enda minstone bland herrarne, fanns, som icke ela kort, och följden var, såsom öfver allt annorstädes, att all konversation låg nere med undantag under mäl-A tiden, då man vanligen ej hinner att tala, utan blott att äta. Vi reste hem, men lagade oss i väg morgonen derpå till ett gammalt herresäte, der vi ville göra besök i den glada förhoppningen att finna åtminstone ett s älle, der man ej spelade kort. Men — hvad tycks? — vi inträdde i gamle herrns rum en trappa upp, dörren till böger, och der sutto kl. halt 10 f. m. gamle herren och 3:ne andra herrar inbegripna i en prifio, som, för att döma af protokollet, redan räknat 5 robertar. Vi blefvo naturligtvis välkomnade och persvaderade att ,draga ess in i spelet, men vi betackade oss samt gingo af och an och talade med hvarandra. Öch på å detta sätt fingo vi knalla hela förmiddagen fill kl. 1, då matbud Vi gingo ned, åto och cko kafie, och snart frågade gamle herrn, om ite herrarne ville gå upp till honom och röka en pipa. Vi gingo och — spelet började ånyo och. iortgick till kl. 7 på aftonen, men slutade då, ty om af spelarne skulle rödvändigt vara hemma före qvälldags och tala vid sin rättare, som dagen derpå skulle följa en större bränvinsfora in till staden. Eget nog var det bränvinet, som här skulle afbryta det kära spelet. Ho vet hur länge man eljest hå lit ut? Så går det till på landet. Man kan äfven här nöta bort sin dag med kortleken. sl Här sluta vi likväl våra vandringar tillsammans! P ja till sist framställa de ledsamma följderällskapsspelet. Dessa kunna sammanfattas !a Junda: n 1:0) Medförer sällskapsspelet ekenomisk förlust. ; f Spelaren måste hvarje dag vara beredd på attjv tappa, och hur han tappar och hur han vinner — s ifall han derö förer räkning — så blir det tilljS! slut förlust. Säg mig, om du kan, hvilken spelare vunnit på spel, och, om han vunnit, hafvaså hans spelvinster haft någon välsignelse med sig? många fall har sällskapsspelet öfvergått till ha1 kardspel. Har någonsin en sådan spelare i läng3 len stått sig bra. har han någonsin haft en staä-— d kredit, ha hans sträfvanden i lifvet någonn haft Guds välsignelse med gig? Låt bli att pela och ditt valspråk blifver: ,,En sparad penning är så god som en vunnen. Dina med redharhet, arbete och omtanka förvärsda styfrar äro i något helt annat än spelvinsten. Ttor du väl att n penning, som du vunnit på spel ifrån en fatlig passionerad spelare, hvars hustru och barn få svälta i brist på bröd, kan gifva dig Guds välsigvise, då misskager du dig om Ilans rättvisa. Din ust blir förlust till slut, huru mycket du ock rut vunnit, och förlusten blir både ekonomisk h andlig. 2:0) Spelet mördar tiden. IIuru mycken tid, som kunnat nyttigt användas, har ej blifvit bortnött vid spelbordet! Räkna efter blott du, som sjelf spelar, antingen det gäller dig sjelf eller dina b. kanta, och du borde hissna. Säg icke, att din ällning, din befattning, ditt embete alltför väl! äg tillåtit denna uppoffring af tid. Var viss derom, u att du skulle kunnat offra den tusen gånger bättre, ungdomen och andra till ett godt föredöme, ! li utan att du derföre hade behöft gå miste em nö-e dig vederqvickelse efter dagens mödor. Kan nået got bättre här anföras än hvad Fru Lenngren derom skrifver: 2 — — — — FS——77 f f — — — — — — 2 — — Rn h