gra armbågen kunde man ej se det ringaste spår. Om kortspelet, (Forts. från n:o 19.) Under hela aftonen hafva du och jag, käre läsare, ej fått tala ett enda ord med de bjudna gästerna, ty öfverallt spelades kort och öfverallt önska spelarne att få vara i fred och ro. Någon konversation kommer alls icke i fråga, ty på en supå skola alla spela eller dansa — arbeta med händer eller fötter. I stället för utbyte af tankar, sker dess oftare utbyte af kort, ända till dess betjeningen anmäler, att bordet är serveradt. Nu bryter man upp från spelborden, afslutar sitt konto, betalar förlusten eller tager vinsten. Särskildt kommer härtill ett litet tillägg, som heter rkortpenningark, hvartill en hvar spelare kontribuerat under hela aftonen, och derom anteckning i protokollet vanligen sker under benämning: . Boman. Ifrån början menades väl dermed kortfabrikören; men vid spelbordena är det alltid Boman, som representerar värden på stället. På all ting annat bjuder man, men si, korten, hvarmed man spelar, dem måste man betala lika vist som om de köpas i kryddboden. — Nå, i alla fall, — Hr Boman, den gästfrie värden på stället, er ler sina kortpenningar. gemenligen så rundlic tilltagna att de räcka både till kort och stearinljus. Nog är det lumpet för hr generalen och kommendören, hr lagmannen och riddaren, hr doktorn och ordensledamoten att förblandas med en kortfabrikör, och att han, såsom värd, skall nödgas taga betalning af sina gäster för en sådan ringa ting, som en kortlek, när i öfrigt allt annat skall vara gratis — men till saken! Det blir totalt slut på spelet; man vandrar ut till smörbordet, tränges deromkring, får först in ena armen och till sist hela kroppen: så tages supen, maten, vinet och — till sist hatten, man bugar sig och knallar hem. Säg mig nu, käre läsare, om icke den, som sjelf icke spelar, haft det bra roligt på en dylik supe. Har sällskapslifvet erbjudit honom mycken tillfredsställelse, eller har han icke fastmer gjort den sorgliga erfarenheten, att kortspelet upptagit alla sinnen, att vinningslystnaden firat sina triumf att ungdomen erhållit dåliga föredömen, att fattigdomen och ärligheten måst vika för nöjet att blanda kort i förnämt sällskap, att med ett ord menskligheten är en slaf af — kortleken? Men, ännu dagen derpå äro vi qvar i staden. Vi stufva upp till uppvaktning hos en viss notabilitet så der midt på middagen. Inkomna i yttre rummet hafva vi blifvit observerade. Den uppvaktade, efter bvad vi, genom en plänt på dörren, kunna sc, rusar upp från spelbordet. drar. Tr commer emot oss. och seara ord. finna för att ej vidare stå Ute i staden få vi hö middaasprifte. Saken var. i landet kommit till staden. i sockneboer erhålla vi råd .Prifie anledningen till de att en gammal beka Han har svårt att bl ett ,.riktigt spelpart komma till staden. Man fick nu lof ledig från tjenst och alla ce man fick lof begagna tid få spela med bonom, som är en så ,angenå spelare och ej knusslar i fråga om pointen, Och dersöre fick förmiddagen lof att tagas till hjelp. ätter denna uppvaktning gå vi ut på gatan, möta så en hop unga män, hvilka varit på gårdaens supd. De tala derom en stund och lifver: hvar skola vi i afton få oss on . prifle? Straxt erbinder en ung man sitt hem för aftonen. ,Sagdt och gjordt, vi komma. ..V komna, ju flera och ju tidigare, dess bättro. Vi kunde ej neka oss nöjet titta dit. Så der klock half 5 i skymningen samlades vi å ort och ställe. Alla bord voro uppställda i spelordning utom ett, hvarå fanns quantum satis utaf cigarrer, ponnseli och toddyvirke. Värden räknar öfver sina gäster, dividerar summan med 4, och hade han saken klar. Man rangerade sig öfverallt, men han hade: issräknat sig på dig och mig. käre läsare! Då! den frågat om icke vi spela och derå fått nekande svar, säger han: då vet jag min själ icke i hvad jag skall roa berrarre med-. Det ligger likväl en bleklagd sanning i de sista orden, att den vanligen ej vet hvad han skall roa den! t med, som icke vill spela. Spelet är det enda! e värden lärt sig af verlden, och något annat! vet han ej. i hlen, låtom oss åse spelet här. Sedan alla sterna blifvit helsade välkomna vid glasens kla 14 gamt värden bedt dem vara ,,ogenerade och proponcrat: ,alla rockar af, så r r man sig vid spelborden. IIär iinnas ,friska j pointen är animerande. Man spelar och grälar vid n boro, man muttrar och s vid ett bord, man storskrattar vid ett bord. fverallt är man högljudd, ty på en ungkarlsbjudning behöfver man icke iakttaga stel etikett. Man sitter i sk marne och spelar con amore. Emellanåt s man upp 9 ingen för att ömsa plats eller att skramla m håskeden i toddyglaset; man dricker Och Sätter sig igen. Allt går sin gång: man! spelar, vinner och spelar, tappar. Alla dessa spesen, sedan de for ått en stund, tyckas dock slutligen mista sin d agningskraft, och derföre slutar! det ena efter det andra. Men värden, som vill hafva alla sinnen lifrade och aftonen riktigt eunderhållande, föreslår nu att sammanslå alla borden till en gemensam ,kille på en perk. Nu; först blef det lif i sinnena; hvar och en skulle fram med plånboken och insatsen. Ibland de spellystna märktes äfven en ung notarie, som haft lite otur på prisien och vid liqviden biifvit utaf; med hela sin kassabehållning ser litet erand orolig ut, gör ett par slag öfver golfvet. med handen för pannan, han fattar en ide, hriskar sin! vän Jöjtnanten i örat, och denne tar upp gin; plånbok, lemnar notarien företulet ett par Sdlar. och sedan kännes denne lätt om hjertat och satter sig vid killebordet. Spelet börjar, man köper; af en, säljer till en annan, man räknar insatsern på bordet, gör 1:sta och ra appell. potten och har -olupskt rolig I gon stryker för skrattar man i : men man f ny i .immerbadd och så alltigenom hela qvällen och långt in på natten. Löjtnanten hade varit mycket försigtig, ena gången vann han half pott, andra gången sålde hen sin ,perk för en sjerdedels pott. Allt nog, han gick ,.kuppfri ifrån spelet. Men så väl var det icke med notarien. Han fi lorade den ena potten efter den andra, han ,låg, i spelet jemnt, men ändock blef han pank och hade till slut blott 10 öre i koppar qvar i hela sin ki När det led till 12 på natten, fanns det likväl en ibland sällskapet så förståndig, att! han ej vågade försöket med ny insats; han slörklarade att han slutar, tog god natt, och snar blef det tyst och mörkt i det unga lejonets våning. a 5 eller fo