prick, som blödde obetydligt, ett par tum ofvanför armbågen. Då han närmare undersökte sårets omgifningar, tyckte han sig känna ett fast föremål under huden ofvanför såret, men var dock ej säkrare på sin sak, än att ban antog, att nålen vid den hastiga asklädningen blifvit utryckt vi såret. Dagen efter var såret läkt, smärtan i det omgifvande partiet var nästan vunnen och kunde efter ett par dagar alldeles icke märkas Efter någon tids förlopp började han då och då känna någon smärta i den högra axeln, hvilken smärta efterhand bytte om plats, i det den flyttade sig inåt mot bröstet och nedåt lån-s detta ntmed högra bröstvårtan, beständigt flyttande sig all längre nedåt och inåt. Smärtan, som var af stickande beskassenbet. men aldrig vidare häftig. kändes isynnerhet, när ban under promeaaden satt sin käpp hårdt mot marken eller gjorde andrs kraftiga rörelser med högra armen, men märkte: ej, när denna kroppsdel var stilla. Slutligen ble smärtan mera beständigt ihållande, men var lika. som förut starkare vid rörelser, och det var då han vände sig till mig. Vid undersökningen fa tre tum nedanför och litet innanior hågra vårtan, tätt vid nedra refl anten, ett kudpart af ungefär en don narks omfång, grönt och brunt till färgen, till följe af blod, som hade stockat sig, och i närheten af detta partis inre kant der färgningen var s ast, kändes tätt undel huden spetsen af ett hårdt föremål, som man med fingret kunde fi så långt, som det grönaktig ckte, men beständigt mera djup gående, i form af en lång och smal kropp. Jas företog nu en liten inskärning, och då jag der efter tryckte på det omgifvande partiet, vi i i incisions-såret den med en kontrahake fö spetsen af en virknål af stor kaliber. som utdrogs med en pincett. Nålen, som satt så fast, att ätskillig kraft måste använd r att draga den ut var 2 tum lång och tjock som en temliger grof strumpsticka (omkring 1 linie). Särkanaler gick uppåt och utåt, temligen djupt med sin ba kersta ända. Af ingångsöppningen ofvanför hö gra armbågen kunde man ej se det ringaste spår