Förständ och känsla). (Öfversättning från Engelskan.) Marianne spratt häftigt till, fästade sina ögon på Elinor, såg henne blifva blek och föll tillbaka på stolen i ett hysteriskt anfall. Mrs Daåshwood, hvars ögon, då hon besvarade betjentens fråga, omedelbart tagit samma riktning, blef bestört då hon, af Elinors utseende, såg huru mycket hon verkligen led, och, lika bekymrad öfver Mariannes belägenhet, visste icke på hvilket barn hon skulle slösa sin största uppmärksamhet. Betjenten, som endast såg att miss Marianne blifvit illamående, hade nog förstånd att tillkalla en af pigorna, hvilken, med mrs Dashwoods bistånd, ledde henne in i det andra rummet. Nu var Marianne nägot bättre; och hennes mor, lemnande henne i Margarets och pigans vård, återvände till Elinor, som, ehuru ännu mycket upprörd, så till vida återvunnit bruket af sitt förnuft och sin röst, att hon just höll på att göra Thomas en fråga, hvarifrån han fått denna underrättelse. Mrs Dashwood tog genast detta besvär på sig sjelf; och Elinor hade sålunda förmånen att höra, utan att behöfva anstränga sig att göra någon fråga. — Hvem sade dig, att mr Ferrars var gift, Thomas? — Jag såg sjelf mr Ferrars, min ära i dag i Exeter, och hans fru också, för. 7 Se H.-T. N:o 19.