Sennor AÄguila. Af Cerstäcker. 7) (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Den gamle krigsbussen Castilla fröjdade sig deråt, och hans närmaste omgifning, i hvars intresse det naturligtvis låg att bringa så mycket pengar som möjligt i rörelse för att afleda en del i sina egna fickor, uppmuntrade honom till dessa eviga, onödiga rustningar!. Och medan han nu utan att yttra ett ord satt med ett antal öppnade depescher bredvid sig, uppfyllde dessa tankar hans hufvud. Med pannan stödd mot handen genomläste han flera gånger en af dessa depescher. Slutligen steg han upp och frågade kammarlakejen, som stod vid dörren: — Är finansministern inte kommen jinnu? — Tåget har försenat sig i dag, Ers excellens, sade tjenaren vördnadsfullt, — men för några minuter sedan anlände det, och sennor Benares afvaktar i salongen Ers excellens besallningar. — Ah ändteligen, utbrast Castilla, — samla ihop dessa papper och bär dem till mitt arbetsrum! Och i det han sjelf endast medtog den depesek han så ofta hade genomläst, gick han hastigt genom midteldörren uti emottagningssalongen, der seny)se H.-T. N:o 19.