Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1867, sida 1

telser. Under tre veckor gör ingen af dem denna tur. — Men en ångare tillryggalägger denna väg på sem dygn. — De hafva vind och ström beständigt emot sig. — Man kan verkligen bli förtviflad! utbrast presidenten otåligt, — och jag har stor lust att skicka en avisångare ditupp för att få någa reda på huru der står till. —, Det skulle kosta mycket penningar, excellens, sade finansministern, — och ångaren kunde i gynnsammaste fall vara här tillbaka endast ett par dagar före den ordinarie posten, — Mycket pengar, hm, ja, sade presidenten tankfullt, — och vi behöfva nu sjelfva nödvändigt pengar, — det är nog sannt. Apropos, Benares, har ni tagit med er anvisningen på statskassan, hvarom jag talade med er i går afton? — Ja, exeellens, jag skall hafva den äran att lemna er den. — Godt; jag hade en ohjelplig otur i går qväll. Alla korten tillföllo brasilianaren. — Vi måste försöka att på annat sätt få någon ersättning af honom, sade finansministern leende. — Tusan heller, sade presidenten, — brasilianaren är seg som gummi och smidig som en orm. Han slingrar sig alltid undan, och medan jag redan fem eller sex gånger ansåg mig hafva honom fast, halkade han undan mellan mina fingrar. Det är just olyckan att dessa portugiser hafva, oss i sitt våld med sin amazonflodmynning samt kunna pålägga oss odrägliga tullumgälder.