Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1867, sida 1

nor Benares helsade honom med en stum, men djup bugning. — God morgon, Benares, sade presidenten kort, — ni har låtit vänta på er i dag. — Lokomotivet råkade i olag, excellens. — Och har ni talat med någon från Guajaquil? De depescher jag erhållit säga återigen ingenting. Alltid samma förhoppningar och planer samt anhållan om pengar, likasom skulle jag kunna skaka tusen-uns-säckar ur armen! — Enligt hvad min sagesman pästär, svarade Benares, — hade en regeringshåt, synbarligen med privatdepescher, gått ut från land, då ångaren redan satt sig i rörelse. Men kaptenen tycks hafva vägrat stoppa. Presidenten bet ihop sina tänder. — Dessa engelsmän, sade han dystert, handla så egenmäktigt som möjligt och uppträda öfverallt som voro de herrar. Och huru står det till i Guajaquil? Trodde man att Franco snart skulle taga något afgörande steg? Vid Gud, det iär hög tid, om jag ej skall förlora tålamodet. — Efter hvad jag hört, försäkrade sennor Benares, — tycks det snarare vara general Flores, som snart tar ett afgörande steg, ty general Franco har nödgats flykta fån, Bodegas och var innestängd i Guajaquil! OÖ oerom nämna depescherna ej ett ord, invände Castilla hastigt. i — Man kunde i staden redan tydligt höra gevärselden, sade finansministern med en axelryckning. Presidenten gick några slag fram och tillbaka i rummet med händerna på ryggen.