Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1867, sida 2

om president Castilla då endast uteslutande hade afsett landets väl, af hvars medel han skapat sin här och flotta, så hade detta varit rätta tidpunkten att verka våälsignelserikt för Peru, och att göra det till vestkustens rikaste och mest blomstrande land. Genom hans ställning till grannrepublikerna skulle det hafva varit litt för honom att på klokt och billigt ätt öfver allt reglera sina gränser, och sedan denna hufvudorsak till alla sydamerikanska krig blifvit undanröjd, kunde han i lugn användt de oerhörda i ster guanon lemnade honom till att anligga landsvägar och jernbanor, samt derigenom Höja jordvärdet tio, ja hundra gånger. Utländska och goda arbetskrafter skulle då trivilligt hafva inflyttat i landet och tvungit de tröga peruauerna till att utveckla större energi och verksamhet för att ej blifva efter fremlingarne. Han gjorde visserligen mycket i detta hänseende, men likväl litet i förhållande till de ofantliga statsinkomsterna ), och hvad som ej stannade i tjenstemännens fickor, slukades af armön och flottan eller skickades till Ecuador, Nya Granada och Bolivia för att i dessa stater understödja revolutionerna, hvilka äfven skulle göra de tre republikanerna till militärstater. ) Med en folkmängd af två och en half millioner har Peru, utom sina tullinkomster, sin silfverexport samt andra sportler och monopoler, endast af guanon en årlig nettovinst af sexton till tjugo millioner dollars. (Forts.)