Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1867, sida 2

nom med förakt, och att detta ej kunde bidraga till att öka hans aktning för menniskorna är lätt förklarligt. Sålunda fann han ett nöje uti att så hårdt och frånstötande som möjligt behandla dem, hvilka räknade sig och sina familjer till gräddan af befolkningen, men likväl krypande och förtalande belägrade hans förmak för att af honom utbedja sig indrägtiga sysslor och äroställen. Och han såg snart att han handlat rätt deruti, ty de underkastade sig denna behandling endast för den nytta de drogo af honom. Sedan de en gång blifvit anställda, bedrogo och förtryckte de folket, endast för att så fort som möjligt sammanskrapa en förmögenhet åt sig. Öch äfven detta visste den gamle herrn; men hvad hade det gagnat om han jagat bort dem, — han skulle endast hafva fått nya af samma slag. Men ban lät dem känna att han visste det, och att han hvarje ögonblick hade i sin makt att förjaga dem från deras embeten eller underkasta dem lagens stränghet. Derigenom erhöll och bibehöll han folk, öfver hvilka han alltid hade oinskränkt makt, samt med hvilka han kunde göra hvad han ville, och han behöfde äfven dylika för sina båda dyrbara älskningsnöjen: en stor krigsmakt och ett högt spel, -— men guanon betalte allt samt lemnade äfven tillräckligt öfver åt hans kreatur. I och för sig sjelf var president Castilla en öppen, ärlig karakter, barsk och rätt fram samt kunde vara älskvärd, ja, hjertlig mot personer, som han lärde att högakta. Men det låg i förhållandena att han högst sällan kom tillsammans med lylika, — med undantag af hans egen familj. De flesta, som trängdes i hans