Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1867, sida 2

ett ganska enkelt landthus åt sig, och ehuru gården var ongifven af stenpelare samt ett jernstaket, och ett piano och europeiska möbler funnos i salongen, var det hela dock ingalunda mera dyrbart inredt än en välmående privatpersons sommarboning i Europa, och president Castilia förfog: ade dock öfver millioner. Men Castilla var en man, som i allmänhet brydde sig föga om det yttre, en soldat i ordets verkliga betydelse, enkel och flärdlös, samt en fiende till allt onödigt ceremeniel; godmodig, ja till och med. hjertlis i sin familjekrets, men en despot i det yttre lifvet samt mot sina underlydande, — och han hade rätt. I hemlighet hånades han af Limas haute rolte, emedan han var en simpel cholo, det vill säga att han hade indianskt blod i ådrorna sant härstammade från den lägsta befolkningen. Från folket härstammade han verkligen; ty medan han redan länge höll statsrodret i sina händer och styrde statskeppet dit han sjelf ville, var hans broder ännu arriero eller mulåsnedrifvare i den södra delen af landet och synbarligen af samma envisa lynne som den gamle generalen, emedan han aldrig ville emottaga något understöd eller ynnestbovis af sin miåktige broder samt bedref sitt yrke såsom förut. Men Castilla, som var begåfvad med ett skarpt förstånd och vida större energi än hans landsmän vanligen ega, hade förstått att arbeta sig upp från samhällets lägsta klass, och sedan han en gång fått makten i sina händer, såg han huru desamma bugade sig och kröpo i stoftet för honom, hvilka fordom hade förbisett ho