Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1867, sida 1

och huru de afsäga sig det aldra nödvändigaste för att kunna skaffa sig en dybk prydnad af äkta guld. Det är ett minne från deras helnatid; nästan hvar och en har ett dylikt. — Hm, och huru anständigt den odägan cholon var klädd i dag, fortfor Bertrand; — han mådde som en hund efter mitt medikament, men fin skall han vara, och inte ett finger rör han till något slagg arbete. — Käre Bertrand, jag tror verkligen att ni är på ett falskt spår ; det kan iute gerna vara möjligt. — Må vara, gosse, men låt mig hållas, envisades Bertrand. — För närvarande kan ingenting göras dervid, ty direkt kan man e få veta något af dem båda, om de verkigen känna något, och isynnerhet inte så änge du är qvar här. Men sedan du väl ittervändt till Lima, skola vi se hvad som vidare är att göra. — Och om ni verkligen hade starkare bevis än blott misstankan, hvad skulle det gagna? — Öfverlemna du den saken åt mig; ch öfverhufvud tycker jag inte om detta svannskap. Misstänkt pack är det i alla all, och jag är inte synnerligen förbunden tenne herr Desterres, som satt dem nästan wder min näsa. — Edra hundar skola nog hålla dem å afstånd, skämtade Rafael. — Ganska säkert; men hvad ämnar du u sjelf företaga? (Forts.)