Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1867, sida 2

VII. Juanita. Nästa morgon steg Rafael upp vid dagens inbrott och njöt af den friska morgonsvalkan genom det öppnade fönstret. Huru täck låg ej den lilla plantagen här midt emellan de kala, upptornade bergen, på hvilka ej ett grässtrå kunde skönjas och i hvars klyftor ej ens en get skulle hafva funnit näring, Det hade kostat gamle Bertrand både möda och arbete att leda vattnet från den förbiflytande lilla bergsfloden dit han behöfde det, och han hade nödgats utgifva många hundra dollars, innan han kunde få tillbaka en enda. Men nu lönade sig det utlagda kapitalet rikligen, och ett litet paradis hade uppstått midt i denna peruanska ödemark. Till höger om boningshuset reste tvenne, visserligen ännu endast tolf fot höga kokospalmer sina breda hjessor, ty denna palmart uppspirar nästan fullt utvecklad ur jorden, bildar redan i det tredje året sin krona och vexer sedermera endast i nöjd. Omkring huset hade Bertrand anaggt sin bananasplantering, hvilken med sina breda praktfulla blad och guldgula rukter icke blott förlänade stället en afsjort tropisk prägel, utan äfven åstadkom on angenäm skugga samt höll jorden fukig och fruktbar. (Forts.)