Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1867, sida 1

Rafael spratt till. Hans tankar hade emellertid besynnerligt nog ätervändt från Juanitas täcka bild till den förföriska varelse, hvars bekantskap han hade gjort på ångbåten, och han hade just gjort sig den tysta frågan om hon väl var 1 stånd att hjertligt och innerligt ilska någon, eller om hon endast lekte med männens hjertan såsom hon hade gjort ombord. Gubbens utrop afbröt härvid hans tankegång, och Bertrand kunde se i den unge mannens förvånade ansigte att denne ej hade förstått hvad han menade. Men gubben hade ej tänkt på unga flickor och fagra ansigten, ehuru han fordom ej varit någon fiende till dem; men nu hade hans tankar återvändt till de något hemlighetsfulla förhållanden, som voro förknippade med egendomsförsäljningen och Rafaels onkels död; ty om än synbarligen ej det minsta lagstridiga hade förefallit dervid, hvilade dock tillräckligt dunkel deröfver för att misstänka ännu mera. I alla fall var det nödvändigt att noga öfverväga saken och göra efterforskningar, hvilka hitintills icke hade skedt. Annu hade nemligen ingen brytt sig derom, ty man ansåg köpet ordentligt atslutadt, och att den förre innehafvaren